Värdefullt

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Sisådär ungefär ett år sedan! Hjälp vad tiden går fort när man har roligt! Och det är faktiskt det jag har haft det senaste året - riktigt roligt - the time of my life!!! Jag har inte ens haft ro att sitta och skriva om det, men den senaste tiden har jag känt att nu är det dags igen.

Medan jag har haft det såååå himla bra så finns det andra omkring mig som inte alls har haft det bra... vilket får mig att uppskatta allting ännu mer. Det som hänt i mitt liv är att jag och min sambo åkte till New York i maj 2013. New York - WOW!!! Trots sin brist på stillhet och lugn så kände jag en sådan harmoni inombords på den resan. Den 24/5 friade min sambo på Brokleyn Bridge när vi hängde upp ett kärlekslås (!!!) Den 31/12 2013 gifte vi oss och ett par dagar efter det bytte jag lokal för Stundvis (www.stundvis.se). Så nu är jag fru och lyckligast gift i hela världen;) Och Stundvis har blivit sambo med fyra andra företag. Det är kort och gott den lyckliga sanningen:)


Under året har jag även blivit än mer varse om hur viktigt det är att ta vara på lyckliga stunder och på tid med dem man tycker om. Det finns stunder av lycka varje dag, även om de ibland kanske tycks vara små och svåra att lägga märke till.  Jag vill samla på mig så många lyckliga stunder som möjligt, uppskatta så mycket jag kan och inte ta något för givet. För som sagt, tiden går fort när man har rolig, och den kommer aldrig tillbaka. Men minnena hoppas jag kan bestå.

OMG vad gott!

Gjorde ett nytt "experiment" alldeles precis. Mixade en avocado, en banan, mango (hade bara frusen, upptinad) ca en styck och lite torkad havtorn (finns som pulver men det funkar säkert minst lika bra med den frusna varianten eller färsk om man nu har tillgång till det). Toppade med lite cashewnötter. MUMS! Skulle faktiskt även kunna vara en dessert....

Han jag delar mitt liv med är bortrest så då passar jag på att prova lite udda saker;)

Kost

Som jag har flaggat för i tidigare inlägg så har jag intresserat mig en del för rawfood. MEN som jag även skrivit, så har jag ingen avsikt att bli fanatisk. Vilket jag lätt kan bli då jag börjar med något nytt....  Jag inser ju att man inte behöver sätta in sig själv i ett fack där man konsekvent väljer en väg och utesluter allt annat. Nä det är ju trots allt den där berömda balansen man eftersträvar. I mitt fall handlar det inte om att gå ner i vikt utan att må så bra som möjligt och att hjälpa kroppen att låta mig vara mitt bästa jag. Det kanske låter lite flummigt, men kanske lite begripligt i alla fall?

Med tanke på allt som varit på tapeten den senaste tiden om lurendrejerijoxet med innehållet i maträtter och så vidare, kan jag inte låta bli att undra hur lurade vi många gånger är? Det är ju svårare att få tag på ren och obehandlad mat, än på färdigrättsalternativ med tveksamt innehåll. Åsså detta socker som tenderar att dyka upp i nästan vad som helst! Jag är ju ingen vetenskapskvinna, men det känns väl inte som att man behöver heta Einstein i efternamn för att förstå att många av dagens sjukdomar kommer från sådant som vi stoppar i oss.... Och allergier... Själv är jag ju extremt pollenallergisk (och även allergisk mot en del annat sedan i 20-årsåldern). Men jag är övertygad om att jag kommer att bli av med min allergi när jag "hittat rätt" i kostdjungeln. För det känns ibland som att det är precis det ibland, en djungel av både med och motsägelser. Oavsett vilken typ av kost man känner att man mår bra av, så tror jag dock inte att den innehåller socker och vete i större mängder. Mer och mer känner jag att jag verkligen mår bra av så enkel mat som möjligt med grönsaker, frukt, bär, frön och nötter som bas. Naturen har ganska mycket att erbjuda och det går ju att variera i det oändliga! Just nu är jag inte så inne på att läsa recept utan provar mig fram själv. Det värsta som kan hända är ju att det inte smakar gott;)

Det här var min lunch idag! Bovete som jag blötlagt några timmar och sedan sköljt, mixat med några torkade ekologiska plommon och fikon (som jag också blötlagt några timmar) samt kardemumma och kanel, toppad med lite nötter, frön och ekologiska kokosflingor. Konsistens styrs av hur mycket vatten man tillsätter och det är väl en smakfråga. Idag fick honungen följa med som lyxtillbehör:)

Ha en fortsatt fin dag!

Malin

Den här veckan bara

Efter ytterligare en vecka som återigen bara swischat förbi, så är det åter söndag och det känns som alltid lite vemodigt att snart lämna stuglivet för "stadslivet"igen....

Så här såg utsikten ut på förmiddagen då jag för första gången ever (!) lyckades somna sittandes med huvudet lutat mot bastuväggen. Solen var varm och härlig och nästa gång jag är här är det vatten som kommer att ersätta isen på älven. Naturen är verkligen fantastisk!

Jag har haft en mycket bra vecka! Har faktiskt ätit en del rawfood om än i mkt enkelt tappning bestående av smoothies och sallader. Har bland annat provat göra egen tomatsås för första gången. Så enkelt! Bara att mixa ekologiska tomater (jag hade körsbärstomater), soltorkade (ekologiska) tomater, salt, svartpeppar och basilika. Jag tycker alltid att det är godare med färska kryddor, men man tager vad man haver! Jättegott med denna tomatsås till en sallad på hyvlad zuccini och hyvlade morötter, paprika och färska champinjoner. Och till det har jag gjort en mumsig mixad "grej" på caschewnötter, solrosfrön, hela sesamfrön, salt och peppar. Låt gärna nötterna och fröna ligga i blöt några timmar så går de smidigare att mixa. Som pricken över i:et passar det utmärkt att toppa med avocado och ringla lite olivolja och pressad citronsaft över. MUMS! Jag har insett att rawfood förmodligen går att variera i det oändliga och det är bara fantasin (och förmodligen tiden) som sätter begränsningarna. Jag får prova något mer avancerat när vi fått ordning i vårt nya kök. Nämnde jag att vi låtit göra om det förresten? Det har vi i alla fall och nu är det klart så när som på organiseringen, vilket är ett mer långdraget projekt än jag trodde från början. Men snart ska det fejas, lagas mat och bakas en massa cupcakes;) Men tills vidare får jag hålla till godo med att intaga dessa läckerheter på stugan;)

Inser för övrigt att jag varit på restaurang och ätit middag hela TRE gånger denna vecka! På Bistro Norrland, min favvorestaurang i Luleå:). I måndags för att snickarna jobbade hos oss även kvällstid, i torsdags för att jag träffade en go vän över en sedan länge planerad AW och i fredags då vi var där med Dr Brambergs Kiropraktorklinik. Sämre kan man definitvt ha det! Och HUR kommer det sig att jag aldrig verkar bli less på Kalixlöjrom????;)

Tillbaka till framtiden?

Jag har på senaste tiden börjat intressera mig alltmer för Raw Food, vilket för mina tankar tillbaka till "urmat" som man åt innan allt det här andra fanns.... Med start i höstas så bestämde jag mig för att prova på att äta vegetarisk kost. Dels som en förberedelse för Indienresan, men även för att jag funderat på hur jag skulle må då. Skulle jag bli piggare? Allmänt friskare? Skulle jag helt enkelt föredra att vara helt utan kött? Efter ungefär ett halvår som vegeratian bestämde jag mig för att börja äta kött igen. Jag märkte ingen positiv förändring hos just mig. Märk väl att det inte betyder att det inte är det för någon annan. Däremot är jag inte så förtjust i kött som så och det finns vissa "saker" jag vet med säkerhet att jag inte vill äta. Och det kött jag väl äter, vill jag ska vara ekologiskt och från djur som finns  i Sverige och allra helst i Norrbotten. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag inte behöver stoppa in mig själv i ett "fack", utan att jag ska tillåta mig att äta det som jag tycker är gott och som jag kan njuta och må bra av.

Det här med Raw Food då? Nu när jag tänker efter känns det konstigt att jag inte provat på det tidigare eftersom jag alltid varit intresserad av kost och hälsa ur olika perspektiv. Men jag har helt enkelt varit upptagen i tanken på andra saker inom den kategorin. Fram tills alldeles nyligen då jag satte mig ner och googlade på ämnet och ramlade in på en sida som fick mig riktigt intresserad vilken ni kan kika in på här.

Även om jag tycker att jag mestadels äter relativt hälsosamt (enligt vår numera "naturliga" vardag), så vet jag att det är mycket som skulle kunna bli betydligt bättre. Jag är ett litet sockertroll (mer än jag vill erkänna, det gick tyvärr snabbt att bli det igen efter den i princip socker fria Indienvistelsen), och jag känner ju att det inte är bra för mig. Jag märker det bland annat på huden, energinivån och min sinnesstämning. Så nu är det dags att faktiskt GÖRA något åt saken. Jag menar, vad har jag att förlora? Några kilos processat sockerintag? Det är ju helt enkelt så att vi - jag - är van vid att saker, som frukostflingor till exempel, ska ha en viss typ av sötma för att anses som goda. Men egentligen är det ju bara något vi lärt kroppen att tycka. Det betyder inte att man inte kan tänka om.

Som den "allt-eller-inget-människa" jag någonstans verkar vara, så har jag den här gången tänkte att inte bli så himmelens extrem. Jag har tänkt plocka in delar av rawfood i min vardag eftersom. Så nu i början får det bli att plocka in mer smoothies, mer GRÖNA smoothies;) och byta ut sidorätterna mot Raw Food. Som en lite upphottad GI-metod ungefär.

Tyvärr sammanfaller detta nya intresse för kost med en annan passion - cupcakes.... Hembakade. Att baka cupcakes. Jag som till och med planerat att köpa mig själv en gullig present i form av ett litet cupcakekit.... Nåja, jag skulle ju inte bli så extrem... Och jag får väl hitta på någon sorts nyttig rawfood-cake som jag kan känna mig duktig över att ha tillverkat;)

Men jag tror inte bara att mitt nyvunna intresse för denna kost, bara har med att vilja prova nya saker att göra. Jag är ju även en rätt klurig person som gillar att fundera på det här med livet och hur allt hänger ihop. Både på det fysiska och mentala planet. En sak som slår mig ibland är hur konstigt det är att vissa saker, ta rawfood som ett exempel, anses "inne" eller "nya", när det i själva verket var en del av vardagen förr i tiden. Ända sen väldigt mycket förr i tiden! Men nu anses det av vissa lite småtöntigt och jobbigt när man börjar prata om kost och hälsa och så. Jag menar, det är ju så mycket mer naturligt att vi äter färdigmat som värms i micron och att våra matvarubutiker ständigt ökar färdigmatssortimentet.....?

Vad hände egentligen? Har utvecklingen gått så långt att det blivit "inveckling" istället? När vi till och med måste lära om oss vad vi egentligen ska äta för att må bra? Och att det då kan anses av många som konstigt och flummigt? Det sägs ju att vi ska lyssna på kroppen för att den vet vad vi behöver äta. Men hur fanken ska den veta det när det mesta den fått i sig genom livet är framställd mat och inte naturlig mat? Nä, det kanske är dags att hjärnan får hjälpa till lite också... Det verkar ju på något sätt helt logiskt att allt vi behöver finns i naturen. Samma regler som för alla andra arter här på jorden liksom...  Så det kanske inte är bättre än så, att vi är på väg på en resa tillbaka i framtiden. Jag vet i alla fall att jag är det:)

Inspiration

Säkert är det inte bara jag som varit med om det. Jag har nämligen ambitionen att vara en hälsosam person full av energi som tränar, äter nyttig mat, sover som en liten ängel på nätterna, gör roliga saker med mina vänner och är en allmänt "funny person"! Och just ja, jobbar hela tiden med ett leende på läpparna! Men ett tag nu har den där motivationen kännts lite väl avlägsen, liksom energinivån. Det kan ju mycket väl vara så att de där två är kompanjoner och varit lite ovänner och bidrar inte alls till varandras vällevnad! Ungefär så har det kännts. Jag kan inte heller påstå att jag varit någon energisk, motiverande bloggskrivare......

Så här är det väl ibland, för de flesta av oss och det kan ju bero på en massa olika saker. Saker som inte alltid är lätta att identifiera och sätta fingret på. Man kanske inte ens ids fundera på varför saker och ting är som de är! Jobbigt!

För min egen del har det mycket att göra med att jag efter Indienresan hunnit vara förkyld mer eller mindre tre gånger. Jag är annars väldigt sällan sjuk. Och är man förkyld så kan man inte träna. Om jag inte kan träna (yoga) eller vara ute och promenera så sover jag sämre. Sover jag sämre blir mitt humör inte på topp. Då blir jag lättare sugen på "dåligheter" (annars benämnda som vardagslyx eller kvalitetsgift!) som godis och sötsaker. Vilket i sin tur gör mig ännu tröttare och mindre energisk att ta tag i situationen och vända den igen. Och sen blir jag frustrerad och undrar hur i hela världen jag ska göra för att få tillbaka mig själv!

Förra veckan kom en liten vändpunkt! Ganska jättefjantigt egentligen, men vändpunkten var en smothie:) Det var onsdag och jag jobbade med andra ord på Dr Brambergs Kiropraktorklinik (vilket jag  ju numera gör just på onsdagar). En av kiropraktorerna har precis genomgått någon form av detox och kom in som en energisk virvelvind och började greja på med diverse nyttigheter som sedan visade sig bli innehållet i en smothie. Av vilken jag blev erbjuden ett glas. M.U.M.S - MUMS! Det kändes som att min kropp helt plöstligt började göra frivolter (tankemässigt alltså, tack och lov inte på rikt!) och jubla som om den äntligen fått något den varit utsvulten på under en längre tid - något nyttigt, vitaminrikt, gott, men framförallt inspiration. Vart nu tusan den egentligen kom ifrån! Jag har ju druckit smothies varje vecka! Men inte en sån smothie. En ny smak - det kanske var det som behövdes? Någonting nytt. Någonting annorlunda. Den här gången kom det i form av en annan typ av smothie än de gamla (tråkiga?) vanliga jag alltid gör hemma.

På vägen hem från jobbet dök jag smidigt in i lilla Coop-butiken och köpte på mig ett gäng grejer som skulle åka ner till min smothie nummer två som jag redan dreglade över i tanken. Dagen efter tillsatte jag en gigantisk matsked Spirulinapulver som äntligen blev glad över att bli utplockad från sitt gömställe i skafferiet och skräckexemplet ser du här nedan. Smakar dock godare än den ser ut måste jag väl passa på att tillägga!

Innehåll:

• katrinplommonjuice
• ekologiskt rött äpple
• blåbär
• banan
• nyponpulver
• spirulinapulver
• kanel
• valnötter

I en salig mixad röra;)

Precis som när vi hamnar i dåliga mönster och tankar, ibland av någon tillsynes ganska liten orsak, kan det vara precis samma sak när det vänder och blir bättre. Det behövs ibland inte så himla mycket för att bryta det dåliga mönstret för att motivationen och energin ska ta varandra i hand igen. Nu säger jag inte att det måste vara grönt och drickbart för att det ska funka (!), det behöver kanske bara vara något helt annat. Något som inspirerar. I vilken färg och form den än visar sig i. 

Ett år äldre - ett år bättre?

I takt med min ökande ålder märker jag en oroväckande ökning av tidens hastighet. Undrar varför det är så? Eller är det bara jag? Kanske ändå borde testa det där med mindfulness........... I år fyller jag trettiofyra. Det började redan i höstas men känns på något sätt än mer påtagligt nu, att jag inte kommer att förbli evigt ung. Livet går, vare sig man är redo för ett nytt år, en ny månad, vecka eller dag. Jag brukar ofta tänka "ett år älde - ett år bättre", men jag inser ju att det inte sker automatiskt. Jag måste väl förmodligen bidra med den förbättrade årgången om det faktiskt ska bli så.

Problemet med människor, till skillnad från med årgångsvin, är att det inte finns någon konkret metod för det där med förbättrad med åldern. Men det är väl, antar jag, också en del av tjusningen. Jag kanske skulle börja se på mig själv som ett unikt årgångsvin där jag själv får vara kreativ och komponera ihop en egen metod bara för mig? Hur skulle ett sådant vin smaka? OM jag vore ett vin... skulle jag vilja vara en essens av allt det som egentligen är viktigt. Levande. Jag vet ju såklart vad det är. Typ. Det är bara det att det är så lätt att glömma....

I helgen diskuterade jag och min sambo vårt blivande nya kök. Val av bänkskivor, spishäll, micro eller inte micro (jag är emot...) och så vidare. Plötsligt säger han att det egentligen är lite galet att vi sitter här och planerar ett nytt kök. Det är ju ingenting vi behöver för att överleva. VI behöver inte oroa oss för att införskaffa föda. Det löser sig liksom med eller utan kök, det finns ju även restauranger. Att få tag på mat och att äta är liksom en självklarhet. För oss... Men inte för alla. Inte för någon annan art av levande här på jorden. Vi har numera helt andra saker att oroa oss för. Och hur galet det egentligen är, så är det ju den värld vi (tacksamt!) lever i.

Åter till vinet. OM jag vore ett årgångsvin, så skulle jag i mina bästa år, inte vilja ge en upplevelse av ett nytt kök (hur fint det än kommer att bli), jobbstress, märkeskläder, kaffelatte eller ens choklad.... Jag skulle vilja smaka av alla känslor jag någonsin upplevt, uppskattat till sista droppen, livet som det verkligen är. Så enkelt, men tydligen ändå så komplicerat ändå...;)

"All I want for Christmas..."

Jaha, då satt man här ett par dagar innan jul och jag känner mig HELT slut både i kropp och knopp efter arbetsveckan som gått! I år igen! Hur tänkte jag egentligen? Kom på mig själv med att vara grymt avundsjuk på flera av mina kunder jag haft under veckan. Tänk vad skööönt att vara lite ledig, börja dagen med en helkroppsmassage och sedan gå och fika något absurt gott och onyttigt ute på stan! Men istället har jag jobbat som en galning och känner mig ungefär 20 år äldre än innan veckan börjande. Gissningsvis.

Den här julen var tanken att vi skulle åka till Kiruna och fira med min sambos föräldrar. Vi brukar försöka hålla på det obligatoriska vartannat år hos respektives släkt. Men för några dagar sen kände jag att - nä! Nästa jul vill jag vara hemma! Jag vill också laga julmat, ta ledigt ett par dagar innan julafton, gå på behandling, fika och umgås med vänner, sova.... För även om jag tycker att det är trevligt att umgås och åka bort på julen, så är jag en riktig "hemmamänniska" som samlar mest energi när jag är...ja, hemma och inte har så mycket planerat. Varför jag egentligen känner mig så slut efter den här veckan tror jag inte bara beror på att det har varit mycket kunder, mycket massager, utan många moment och  mycket hattande mellan olika ställen och uppgifter.

Jag vill verkligen inte stressa under julen, det ska ju vara en lugn tid för ledighet och tid att umgås med de man tycker om! Men tyvärr har jag ingen annan att skylla på än mig själv. "All I want for Christmas is time"! Och på något underligt sätt verkar det som att tomten (eller vem det nu är som lyssnat) hört mina  önskningar, för på grund av ett litet missförstånd så kommer vi faktiskt att vara just hemma i år på julafton! Och även om vi än så länge inte handlat en enda bit julmat hem, så känner jag mig redan ganska lugn och harmonisk. Missförstå mig inte, det hade varit mysigt att åka upp till Kiruna, men just som situationen varit, är jag inte heller ledsen över att vi bli hemma. Det här får bli julen då det är tid att bara vara. Mat fixar sig alltid, vi bor ju trots allt i ett I-land... Och det känns grymt skönt att för första gången någonsin inte ha julafton helt inplanerad. Det enda jag vet är att jag kommer att vara hemma och om än inte njuta av en helkroppsmassage, så få njuta av de små detaljerna som faktiskt är jul. Och som med allt annat, är det ju just delarna som gör helheten. Och ofta är det just som bäst när det blir oplanerat och fritt från förväntningar, för det lägger man också märke till nyanser och detaljer som annars bara hade drunknat i allting annat.

Så - God Jul:)

Jag kanske inte har berättat så mycket om upplevelser i Stundvis kroppsvård & upplevelser?

Tiden går fort, rasande fort.... Men man åldras inte en dag.... brukar jag ljuga för mig själv ibland och hoppas att på att visualisering bara måste funka!

Just nu sitter jag i soffan och pustar ut efter ännu en hektisk dag ackompanjerad av en kopp glögg:) Jag kan inte direkt påstå att jag har haft en jobbig vecka, även om den varit till största delen ockuperad av just jobb. Men jag har haft roligt! Det är nämligen så att jag numera är anställd en dag i veckan.

När jag startade mitt företag, så var min tanke att jobba någonstans 60-75 procent med massage och spabehandlingar och övriga procent med upplevelser. Därav namnet Stundvis kroppsvård & upplevelser. Vad är då upplevelser? Ja, det kan ju vara i princip vad som helst, men i mitt fall inriktat mot event- och konferens. Jag läste nämligen en utbildning som heter Upplevelseproduktion under fyra år på universitet som jag valde att inrikta just mot event- och konferensupplevelser.

Men eftersom det är mycket jobb med att starta upp ett företag så valde jag att från början fokusera på ena benet som också var tanken att bli min huvudsysselsättning, nämligen det jobb jag utför på salongen. Sen har jag av olika anledningar aldrig riktigt kommit igång ordentligt med det andra benet fullt ut. Framförallt för att det är en svår bransch att jobba inom, det tar mycket tid i form av möten, införsäljning och planering. Och det tar lika lång tid oavsett om det är ett stort eller litet arrangemang. Istället har jag i de flesta fall varit underkonsult till ett annat eventbolag.

Nu när jag jobbat åt mig själv och enbart med mig själv i dryga ett halvår, kände jag att jag behövde en förändring. Varför jag inte haft eller har ambitionen att jobba heltid på salongen, är helt enkelt för att det  blir för slitigt i längden. Att stå och massera tar ju på kroppen och det är mest massager jag säljer. Andra behandlingar är mer lyx än rent behov som folk unnar sig betydligt mer sällan än just massage. Sen kände jag att det blir lite väl ensamt i längden eftersom jag ju hela tiden jobbar själv. Det är inte samma sak att ha kunder som att ha arbetskamrater även om jag har fantastiskt trevliga och goa kunder! Och jag gillar verkligen min salong. Den är så mysig!

När möjligheten dök upp till att bli anställd en dag i veckan sökte jag den. En möjlighet att jobba på ett ställe jag tycker om, respekterar och i en bransch jag är intresserad av. Nämligen i receptionen på en kiropraktorklinik - Dr Brambergs Kiropraktorklinik på Östermalm i Luleå. Så nu jobbar jag där som regel varje onsdag med reservation för eventuella undantag som alltid dyker upp då och då. Jag har absolut inte gett upp att jobba med event, men jag är jättenöjd med att vara underkonsult för det är en bransch jag inte vill jobba själv inom. Det är mycket mer stimulerande att vara fler!

Jag trivs verkligen att både jobba själv och att vara för mig själv. Jag är en person som behöver mycket egentid eftersom det är så jag samlar energi. Men jag behöver ändå en dos av samvaro både till vardags och till fest. Appropå fest så blir det mer av den varan nu på fredag då jag och pälsklingen ordnar en adventsafterwork med temat "julen möter 80-talet". Det skulle ju bara bli en liten enkel kväll med samvaro men... jag tror den redan har nått helt andra proportioner;)

Men just ja, jag måste ju bara tillägga en sak appropå att saker och ting oftast händer av en anledning och att även onda ting kan mynna ut i något bra. Hade jag inte haft en dålig rygg, hade jag aldrig satt min fot på Dr Brambers Kiropraktorklinik. Då hade jag heller aldrig träffat på den otroligt trevliga receptionisten som jag efter otaliga behandlingar senare började äta lunch med en dag i veckan. Och det var hon som bad mig skicka in en ansökan när den här möjligheten dök upp. Och hon har kommit att bli en riktigt kär vän.

Så även om det kanske ÄR så att man faktiskt åldras med tiden och tycker att den springer iväg alldeles för fort ibland så tycker jag om att tänka på ordspråket: "Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns". Så jag brukar välja att tänka på mina ryggproblem som något att minnas - särskilt de bra sakerna det fört med sig. Och tänkt förresten vad tråkigt det skulle vara om tiden för alltid stod stilla....

Tiden går...

.... och jag inser att det redan är alltför länge sedan jag skrev något i bloggen. Men så är det ju ibland, energin räcker inte till allt och prioriteringarna varierar.

Jag har varit hemma i två och en halv vecka och Indien känns just nu ganska avlägset. Lite overkligt på något sätt. Jag kan hålla med om att det hade varit bra att vara ledig ett par veckor efter hemkomst, för att liksom landa mentalt, smälta det man upplevt och börjat göra de ändringar i vardagen som man antar ska kunna leda till att förbättra den. Istället har jag haft fullt upp med jobb. Och en del roligheter också om tur var. Men det är svårt att göra bestående förändringar (förbättringar) när man kommer in i den vanliga lunken där inget annat har ändrats och där det inte alltid känns som att det finns tid till att prioritera det som man borde.

Idag var första gången sedan jag kom hem som jag tränade ett riktigt yogapass. Första veckan efter hemkomsten var jag jätteförkyld. Andra veckan "bara" förkyld. Visst, rent fysiskt hade det varit möjligt att träna redan då, men helt ärligt kunde jag inte uppbåda vare sig energin eller motivationen utan prioriterade att vila istället. Men nu, äntligen är jag förhoppningsvis på rätt väg igen! Jag älskar ju yoga!

Är det inte konstigt att vi ibland prioriterar bort det som egentligen är bäst för oss? Som nyttig mat, bra och rolig träning och umgänge med vänner? Är det verkligen enklare att göra det som inte är lika roligt eller hälsosamt? Som att äta det som går snabbt, se på tv istället för att träna eller stanna hemma och... ja, göra ingenting....? Underligt det där. För min egen del kan jag inte påstå att det får mig att tycka att livet är toppen. Visst kan det vara skönt för stunden att få lite tid över för att bara slappna av, men är det egentligen den typen av avslappning jag behöver? Det finns ju bra och dålig kvalité även när det gäller att göra "ingenting". För glöm inte att "ingenting" alltid är någonting och är det då inte bättre att detta någonting är någonting att verkligen må bra av. Oavsett om det är tv, gemenskap eller annat. Att det är något som man verkligen mår bra av! Nä, nu blir det skärpning för min del, till att göra det som är bäst för mig. För är det någonting jag lärde mig i Indien, så är det en viss medvetenheten gällande att känna efter vad som är bra och dålig. Det låter kanske lite tråkigt, men lagom kanske ändå är bäst. Då får man ju också fler nyanser och låter inte en sak ta över fullständigt och bli för mycket. Och det gäller ju både vila, aktivitet, mat och umgänge. Jag gillar att vara lite lagom! För mycket av något leder inte nödvändigtvis till något bra...;)

En stor upplevelse rikare

Jaha. Då har jag alltså varit i Indien. På det som jag skulle kunna benämna som en av mitt livs största upplevelser.

Jag kom fram tidigt på morgonen Indisk tid efter en "uppfriskande" bilfärd som inte på något sätt är lik hur vi hanterar trafiksituationer här hemma. För en åkrädd person som jag var det.... lite väl spännande... Men jag lyckades förtränga att det var på riktigt och överlevde ju tydligen utan några synliga men.

Jag däckade ett par timmar i min säng. I det rum som var tänkt att vara mitt hem de närmsta femton dagarna. När jag vaknade upp insåg jag både sakteliga och abrubt hur totalt olikt detta hem var mitt eget. På alla sätt. Som jag förstår det så var detta ganska fint sett med indiska ögon. Även om det konstant befann sig små kryp i mitt badrum som idogt knatade sig framåt. Hade de tur slapp de bli uppätna av någon salamanderödla som kunde lura i ett hörn.

Jag visste ju att det skulle kunna vara på det här viset. Ändå kändes det lite värre än jag ville erkänna eftersom jag någonstans inbillat mig att jag skulle bli "indienfierad" som i ett trollslag och tycka att sådana här företelser var helt ok och inte bekom mig det minsta! Fast så kändes det ju inte riktigt allvarligt talat.... Insikt: jag är nog väldigt västerländsk. På det sättet i alla fall. Eller förmodligen på alla sätt som går när det gäller standardkrav och renlighet. Gillade nämligen inte heller min termitätna dörr som ledde in till badrummet. Eller mitt rum överhuvudtaget.

Nåja, det här var inte tänkt att bli ett inlägg om jämförelser mellan olika standardtyper, så jag avancerar istället raskt över till det viktiga. Det vill säga allt underbart jag faktiskt var med om och fick ta del av under denna resa. Eller i alla fall en del av alltihop.

Det första jag fick göra (som tur var efter att först fått i mig lite näring), var att träffa min ayurvedaläkare för en konsultation. Ett par timmar senare fick jag min behandlingsplan och ytterligare ett par timmar senare började min femton dagar långa behandlingskur.

Min nya vardag såg ut ungefär enligt följande:

• Uppstigning strax innan kl 06.00 för att inta dagens första medicin. Det smakade förjävligt! Rena rävgiftet i min mening. MEN såklart svepte jag i mig det med glad min i alla fall:) Och ja, det var flytande, därav "svepandet". Eller halsandet kanske är mera rätt benämning?
• 06.30-07.30 var det initalt dags för morgonens yogapass. Jag bad dock om att få träna yoga själv på rummet. Jag har ju verkligen fastnad i ashtangayogan under hösten och nu när jag hade tid, ville jag kunna fortsätta träna just denna typ av yoga. Däremot har jag jättesvårt att träna en timma före frukost så jag gjorde det ett tag efter frukost istället. Då jag hade i alla fall lite energi i kroppen:)
• 07.00 Fick jag te på rummet. Rena gourmémåltiden för mig som redan höll på att svälta ihjäl! Vilket jag såklart inte gjorde, men det kändes ibland så. Ganska ofta faktiskt! Jag upplevde i början att jag fick ungefär hälften så mycket mat under en dag som jag brukar äta här hemma. Men å andra sidan så rörde jag mig inte lika mycket så det var nog ganska tur. 
• 08.00 ÄNTLIGEN dags för frukost. Himmelriket! Dels för att jag var så grymt hungrig. Dels för att jag tyckte att det oftast var helt fantastiskt god mat. Min favorit var denna:
• 
  

• 
  
• En sorts supertunn pannkaka (fast utan ägg tror jag) med två olika dippsåser. Den ena salt och den andra söt. Gissa vilken jag bara älskade! Ja den söta såklar;) Det var en helt otroligt god kokoschutney. Jag som inte ens gillar kokos. Trodde jag! I glaset hade jag oftast ett örtvatten som var rosa till färgen, men ibland varierade jag med ingefäravatten. Det var det jag drack, förutom te under hela resan.
• Sen tränade jag då alltså yoga vid 9.30 på rummet. Jag fick alltså stor användning för min egen yogamatta som jag övertygat mig själv om att jag skulle ta med. Bra val av packning.
• 11.00 - frukt eller juice på rummet (jag var såklart vrålhungrig redan....)
• Någon gång mellan 12-12.30 fick jag dagens första behandling. En mycket annorlunda erfarenhet. Jag fick klä av mig spritt språngandes medan tre terapeuter tittade på. Även en AT-läkare var med i början av en ny behandlingsserie. Jag fick tre olika typer av så kallade Major Treatments och då hade jag varje sådan flera dagar i rad. Just ja, jag höll på att förklara scenariot innan behandlingarna satte igång; efter att jag klätt av mig knöt en terapeut fast en slags knyttrosa runt de privata delarna och sedan satte behandlingen igång. Ingen handduksteknik här inte! (eftersom jag inte hade någon handduk på mig) Och ja, de masserade i princip överallt utom det lilla som var täckt.... Ganska olikt hur det funkar i Sverige.... så i början kändes det väl inte superduperbekvämt, men jag hade ju liksom inget annat val än att gilla läget! Efter varje sådan här behandling så blev man även avduschad och intvålad och hela köret. 
• Efter första behandlingen hade jag hållit på att hungra ihjäl i ungefär tre timmar så vid den här tidpunkten var lunchen grymt efterlängtad! Ca 13.30. 
• Under eftermiddagen fick jag en kortare behandling runt 15-tiden.

• Ca 16.30 tränade jag dagens andra yogapass
• 18.00 - dagens andra rävgiftsshots... Alltså medicin i den formen.
• 19.00 superhungrig som vanligt och dags för middag
• Någon gång mellan 21-22 lyckades jag somna enligt rekommendation.

Ja. Så såg min vardag ut i dryga två veckor! Första veckan var jag riktigt trött och kände mig sliten. Orkade inte ens läsa bok de första dagarna utan satt mest på min lilla balkong och stirrade. Eller vad jag nu gjorde. Allvarligt talat minns jag inte vad jag tänkt på de här veckorna i Indien. Inte alls några djupa tankar som jag hade trott att jag skulle göra! Men det var väl precis det jag behövde - semester från mitt eget huvud... Klurar gör jag faktiskt tillräckligt ofta här hemma i vardagen.

Jag fick behandlingar och medicin, samt anpassad kost för min allergi, rygg/bäcken samt matsmältningen. Inom ayurveda ser de dock detta som obalanser i mitt system som ska återställas, snarare än enskilda problem. Förutom den mindre smakfulla medicinen tidigare under benämningen "rävgift", fick jag andra örter och preparat i samband med måltiderna. Vissa äter jag fortfarande nu hemma i Sverige.

Åter till det där med standard och det som jag råkade raljera om i början.... Andra veckan flyttade jag över till en av de andra klinikerna (samma ägare). Inte enbart pågrund av att jag ville ha det mer... "bekvämt"....  utan även för att jag ville se och uppleva lite mer när jag ändå befann mig i det här landet. Ett plus var såklart bättre standard. Och att det var mer öppet på alla sätt. Första stället var det mycket växtlighet och allt kändes väldigt kompakt. Dock otroligt familjär stämning! Andra stället var på en ö och själva boendet mer luftigt. Jag kan egentligen inte påstå att det ena är bättre än det andra. Det beror på hur man är och i vilken typ av miljö man trivs i. Jag trivdes dock bättre på det ställe jag avslutade min vistelse på.

Förutom behandlingar så hann jag även med en vända till en indisk småstad och ett besök på fabriken där alla mediciner och andra preparat tillverkas. Jag har även tagit del av andra personers (många svenskars faktiskt!) erfarenheter och personalens kunnande på olika sätt. Det har varit en otroligt värdefull resa, precis som jag hade önskat! Jag har även lärt mig att bli mer medveten och uppmärksam på saker som tillexempel ätandets konst. Mat är verkligen och ska vara, en stor njutning, men blir tyvärr ofta något man klämmer in i  all hast under vardagen och inte alltid av bästa kvalité rent näringsmässigt. 

Effekten av resan och det jag fick vara med om är svårt att säga i dasgläget utan lär väl visa sig när jag mer kommit in i vardagen här hemma. Dessvärre drabbades jag av en dunderförkylning ett par dagar efter hemkomst. Eller måhända resterna av en del slaggprodukter som faktiskt ska ut ur kroppen för att den ska kunna komma i balans igen....  Egentligen är ju tanken att man ska vila när man kommer hem, lika länge som man varit under behandling. Det skulle i mitt fall bli dryga två veckor. Men jag har istället haft mer än mycket jobb. Allt är inte alltid optimalt och så är det bara. Det får gå ändå. 

Som jag nämnde inledningsvis skulle denna resa kunna benämnas som en av mitt livs största upplevelser. Den var så totalt annorlunda mot för andra "vanliga" nöjesresor. Mitt syfte här var ju framförallt att lära och känna, snarare än att ha roligt dagarna i ända. Det finns mycket mer än det jag nu beskrivit att berätta, men det jag framförallt vill lyfta fram är att en av mina livs största upplevelser egentligen var känslan av att komma hem igen. 

Paus!

Nu är det snart dax.... 06.00 imorgon går planet som ska börja ta mig mot Indien och nya erfarenheter och upplevelser. Eftersom jag kommer att ha begränsad tillgång till Internet (mig veterligen ingen wifi på rummet), så säger jag "paus" här på bloggen tills jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis med en massa spännande lärdomar att berätta:) Ghaaa! Vad spännande det ska bli:)!!

Och det ska bli intressant att släppa livlinorna "ringa en vän", "ta en chokladbit" och "facebooka" under en period. Nu är det bara jag......;)

Betydelse

Lite glest mellan blogginläggen just nu:/.... Inte alls meningen, men jag får ursäkta mig med att jag har haft väldigt fullt upp med jobb och livet i övrigt. Känner mig inte alls mentalt förberedd för Indien! Hade helst velat varva ner innan och åka mer rofylld och lugn... Men men, jag hinner väl varva ner på planet om inte annat, det bli det det bli, och som det blir;) Jag försöker verkligen att inte ha några förväntningar, utan gå in i allt med ett öppet sinne. Vilket inte är lätt för ett litet kontrollfreak som jag...:)

Tror dock att jag blivit lite nostalgisk under veckan, dels för att jag varit "själv"(vilket inte riktigt är sant, jag har faktiskt varit i utomordentligt gott sällskap av både gamla och nya vänner:), dels för att jag ska åka bort och lämna Sverige och vardagen för ett litet tag.

Ta facebook till exempel. Jag har mer eller mindre dagligen kontakt med en massa olika människor. Vissa av dem har jag inte ens träffat på flera, flera år (inte ovanligt i fb-sammanhang). Tänk om det finns människor jag faktiskt aldrig mer träffar? På riktigt alltså. Och tänk om det finns människor jag träffar ofta, fysiskt, som jag aldrig mer kommer att se? Jag vet att det låter lite tragiskt att tänka så, men det jag vill komma till är att jag kanske inte berättar tillräckligt ofta för dem jag tycker om hur mycket de faktiskt betyder för mig.... För vänner, nära och kära är ju det som faktiskt utgör en stor del av livet. Och en dag finns de inte alla där längre....

Eftersom jag är en sucker för pianomusik, så tyckte jag att denna låt passar så fint till de man älskar....

"Because I love You"

Så nu ska i alla fall jag påminna mig själv om att berätta lite oftare hur mycket människorna i min närhet betyder.... Oavsett var dem befinner sig.

Ensamhet

Ikväll lämnade älsklingen landet och begav sig till varmare trakter. Tillsammans med sina barn. Nåja, det är ju vuxna, men barn är alltid barn för sina föräldrar har jag förstått. Jag har absolut inga problem med att vara ensam. Jag trivs ganska bra för mig själv utan att känna att jag måste hitta på något eller träffa andra människor. Oftast. Jag vet inte varför, men just idag kändes det jättetråkigt att han åkte iväg! Och jag saknade honom redan innan han hunnit åka...

Men jag tror att det är nyttigt att vara ensam till och från. Och jag tror också att det är nyttigt att känna saknad. Att vara bara med sig själv är inte alltid det lättaste, särskilt om man inte är van vid det. Men jag brukar alltid försöka se det som en möjlighet att lära känna mig själv ännu lite bättre än förut. För konstigt nog så känner  man inte alltid till allt om den man är och hur man utvecklats förrän man stannar av och lyssnar.  Särskilt när man är van att nästan jämt vara tillsammans med någon annan.

Att sakna någon speciell samtidigt som man är ensam, kan göra att vissa band växer sig starkare trots det fysiska avståndet. Och den tomhet som den personen efterlämnar, säger också något. Både om den man är, om den som är borta och om det som finns tillsammans. Jag tycker att saknad är en så fin känsla på många sätt!

Jäklar vad djupt det blev, det var inte riktigt meningen!:) Men nu när jag tänker efter så har jag ofta en tendens att filosofera på det sättet när jag är just själv. Lite djupare, lite mer begrundande... Men så är jag och har alltid varit något av en klurare, på gott och ont.


Så nu har jag först denna vecka och därefter två och en halv vecka i Indien för mig själv (ja, det kommer att finnas andra människor där också, men det går nog att förstå vad jag menar). Undrar vad jag kommer att filosofera om och upptäcka då? Jag antar att det bara är att ta chansen då och då för att lära känna den person man med all säkerhet vet att man kommer att dela resten av sitt liv med - nämligen jag.

Snart är det jul igen:/

Ja, visst är det fascinerande att året liksom rullar på. Och snart är det jul. Igen. Egentligen gillar jag inte att planera kring högtider så långt i förväg, utan mer att ta allt som det kommer. Det blir mindre hets och stress på det viset.

Men när man har ett företag som har sin toppförsäljning innan jul så är jag så illa tvungen att vara lite planerande. Särskilt eftersom jag kommer att vara borta större delen av november och inte vill kastas helt oförberedd in i julruschen när jag landar i Sverige igen. (Fatta att om mindre än två veckor ÄR jag i Indien!!!!!)

Jag gillar att paketera saker, oavsett om det handlar om fysiska paket eller upplevelsebaserade paket. Så i helgen satt jag på salongen och paketerade ett gäng blivande julklappar som innehåller:

• Presentkort på 60 min massage
• Fotcrème
• Handcrème
• Bodyscrub
• Body lotion
• Schampo/duschcrème (jag tvättar mitt hår med denna produkt och behöver inte ens balsam!)
• Ansiktsrengöring
• Ansiktspeeling
• Face balm rose (en nattcréme som även passar bra för att skydda huden mot kyla på dagtid)

Detta paket innehåller alltså både ett presentkort och åtta stycken produkter från Dermanord/Maria Åkerberg och kostar 995 kr. De finns i ett begränsat antal men går att "boka" via min mob eller mail (070 222 81 99, malin@stundvis.se).

Sådär ja, det blev en del marknadsföring i detta inlägg. Företagarens måste! Men jag skulle aldrig sälja något jag inte skulle vilja få själv. Eller som jag skulle vara beredd att köpa till någon annan;)

Nu ska jag göra mig i ordning för en lång arbetsdag till sena kvällen. Har massor med jobb nu innan jag åker bort och redan bokningar in i december. KUL!

Ha en riktigt fin dag:)

Allt har sin tid

I helgen är första gången som vi inte befunnit oss ute i stugan sedan... ja, sedan vi började vara där i våras. I fredags var jag på AW på Småföretagsbyrån - det vill säga det företag jag betror min bokföring åt. Tanken var (såklart) att det skulle bli en lugn kväll. Jag hade känt mig ganska trött hela veckan så det kändes liksom det smartaste alternativet.

Efter denna AW, som avslutades någonstans runt 20.30-tiden. Så gick jag och min sambo vidare för att ta en drink. Det är så sällan vi gör det (eftersom vi ju inte har varit hemma på helgerna sedan länge). Väl inne på Bishops Arms, så träffade vi på en annan av gästerna som varit med tidigare under kvällen och som nu anslutit sig till en sedan länge planerad utekväll med några vänner.

Vad ska jag säga... Det blev definitivt inte en lugn och tidig kväll. Tror att jag somnade runt 02.00-tiden X antal bubblande glas senare. OCH även efter många "intelligenta" samtalsämnen och framförallt glada skratt:0) Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! Trots att den inte blev i närheten av vad jag planerat att den skulle bli.

Men ibland är det ju just det som gör att det blir extra kul i tillvaron. Roligt går ju inte alltid att ha på beställning eftersom de planerade ibland förstörs av för höga förväntningar. Men utan förväntningar alls kan det ibland bara bli SÅ kul!

Lördagen blev en naturlig vilodag som avslutades med bio - Hypnotisören - som appropå förväntningar, överträffade mina, då jag läst boken och var en aning skeptisk. Idag åkte vi ut till stugan för att göra den färdig att "gå i idé" över vintern. Med viss sorg i hjärtat stängde vi igen dörren för kanske sista gången i år.... Nästa gång vi kommer dit kommer det att se ut ungefär så här (fast med en vit bastu istället för gul, eftersom vi ju eliminerat det gula i år):

Men jag vet att det kommer att finnas tid att få njuta av en kväll likt den ovanstående igen. Allt har sin tid. Och om man inte får längta efter något man tycker om, så har det inte lika mycket tjusning och man uppskattar det inte lika mycket, tror jag.

Så nu kommer en tid av både mörker, Indienresa, kanske någon rolig krogkväll, mycket jobb, utbildning och inte minst juletider. Men snart, om några månader, blir det ljusare igen. Och jag kommer att längta, samtidigt som jag kan försöka njuta av både det planerade och oplanerade som följer framöver. Längtan är en säregen känsla jag inte skulle vilja vara utan....

Sova gott

Det optimala (enligt ayurveda) för kroppen och sinnet är att komma i säng i god tid på kvällen och helst somna före kl 22.00. Då får man en ordentlig nattsömn och kan vakna utvilad innan kl 06.00;) Passar perfekt för mig. Och faktum är att man får en annan sömn än om man nattsuddar och kommer i säng först efter midnatt någon gång (men stiger man upp före kl 6 så kan jag lova att man är trött före kl 22....)

För att kunna få en bra sömn så är det inte så bra att äta för nära inpå sänggående eftersom kroppens inre organ då inte får vila utan istället är upptagna med att smälta maten. Och organen behöver faktiskt också vila för att orka med resten av livet! Men är man jättehungrig så kan det vara bättre att ta något väldigt lätt och litet istället för att ligga där med kurrande mage och en känsla av tyna bort! Jag kan absolut inte somna om jag är hungrig....

Om man inte får någon "sovro" kan det passa bra att koka en kopp varm mjölk med kardemumma eller saffran. Det gör att man lättare slappnar av. Detta är enda gången ayurvedisk lära rekommenderar att man dricker mjölk (om man inte är ett litet barn) och då ska den vara uppkokt. Jag tycker att det är supergott:) Särskilt nu när det bär mot vintertid....

Sov gott!

Ironiskt nog

...Så har jag gått och blivit förkyld! Dagen efter att jag släppt mitt anti-förkylningsinlägg! Haha. Nåja, jag är bara väldigt lite förkyld. Skulle förmodligen varit döende om jag inte ätit förkylningshonung, nässelpulver och nyponpulver;)

Som sagt, det finns inga mirakelkurer och jag vet att jag blir ganska utsatt när jag jobbar på salongen. Men man kan alltid göra sitt bästa för att stärka kroppen så mycket som möjligt. Särskilt då det inte finns någon risk att det man gör, kan göra saken sämre. Och som sagt, känner mig redan bättre och starkare än igår kväll. Och det känns bättre att jag blir "sjuk" nu än när jag ska till Indien:)

Indien ja... Kan knappt fatta att det är mindre än en månad kvar innan jag åker!!! Skräckblandad förtjusning är känslan som griper tag i mig vid den insikten.

Kerala närmare bestämt, nere i södra Indien. Det känns bara så... overkligt! Jag bokade ju resan i Juli och nu är det snart mitten av Oktober och det börjar liksom gå upp för mig att det kommer att bli verklighet. Hur tänkte jag? Resa till Indien alldeles själv?! Jag som inte ens varit utanför Europa! Men å andra sidan... vilken lärorik, jobbig, fantastisk, annorlunda, utmanande, varm, härlig upplevelse jag kommer att få vara med om! Det är klart jag vill åka! Resan skrämmer mig antagligen för att jag någonstans förstår att den kommer att förändra något. Och alla förändringar som är viktiga går inte obermärkt förbi. De känns.

En resa är aldrig bara en resa. Oavsett om den sker geografiskt eller i sinnet. Eller både och för den delen. Ibland behöver man förflytta sig fysiskt, för att kunna ta reda på hur man ska röra sig framåt mentalt också. Och den här gången, vet jag, med all säkerhet, att resan sker långt utanför min trygghetszon. På alla tänkbara sätt:)

Anti-förkylningstips

Jag tänker inte gå ut med någon exalterande marknadsföring om att "ät det här så blir du inte sjuk!" Det finns inga kvick-fix och rena mirakelkurer. För någonting. MEN kanske kan man undvika att vissa baciller bosätter sig i ens system och om de ändå gör det kanske de inte behöver bli så långvariga.

Under ayurvedautbildningen fick jag lära mig hur man gör så kallad förkylningshonung. Denna kan man ta både i förebyggande syfte och när man känner de första symptomen. Men ta inte honung på något sätt om du har feber eftersom den kan göra att febern höjs! Undvik även att ta honung i dryck som är varmare än 40 grader. Den är i så fall bara ett sötningsmedel. Ta den på sidan om istället.

Här kommer i alla fall "receptet":

• 1 dl honung (ekologisk)
• 1 tsk gurkmeja (pulver)
• 1 tsk ingefärapulver
• 1/2 tesked malen svartpeppar.

På ett ungefär. 

Blanda ihop i en burk och ta en tesked några gånger om dagen. Den verkar antiinflammatorisk och stärker immunförsvaret. Gott är det också! Tycker jag....

Lite om värktabletter/febernedsättande enligt vad jag fått lära mig.... Eftersom dessa typer av tabletter belastar levern så kan de faktiskt hindra att kroppen blir fri från värk eller feber istället eftersom systemet inte får möjlighet att vila. Men det är klart att de kan vara nödvändiga vid hög smärta eller hög feber då man behöver mer akut hjälp. Men som vana eller förebyggande - nej!:)

Dåligt samvete?

Detta dåliga samvete.... Nä, jag känner inget sådant just nu, men jag klurade lite på det där igår kväll (jag jobbade inte så sent och hade tydligen energi kvar att tänka på konstiga saker när jag kom hem:).

Tänk att många av oss har så lätt för att få en släng av just dåligt samvete i tid och otid. "VARFÖR skulle jag säga så?" "Var det verkligen nödvändigt att äta den där kakan?" "Lät jag inte lite sur? Det var ju onödigt..." "Jag skulle inte sagt nej, jag borde ha ställt upp..." och så vidare.

Själv har jag extremt lätt att få dåligt samvete i tid och otid. Sen ältar jag ämnet i fråga både med mig själv och de stackare i min omgivning som har oturen att råkas svara i telefonen när jag ringer. Ältandet har nog med att göra att jag försöker ändra min åsikt och få bekräftelse för att jag faktiskt hade rätt att agera som jag gjorde och då slippa den gnagande känsla av dåligt samvete. Och vips har det dåliga samvetet ätit upp minst en halv dag av mitt liv.

Men är det inte fruktansvärt onödigt? Jag menar, visst kan man göra fel ibland och råkas säga fel saker, men det är ju faktiskt mänskligt. Så länge man inte gör det med avsikten att faktiskt såra någon. Men att få säga "nej" eller att få säga sin mening, även om den inte alltid är supersmickrande för motparten, det måste väl ändå vara tillåtet? Annars är man ju ofta mer dum mot sig själv. Har du aldrig känt den där känslan av att ha gått med på att göra något och sen blivit irriterad på dig själv för att du ställt upp fast du egentligen inte ville? Det har i alla fall jag.

Sen finns det ju den än mer "sjuka" varianten av dåligt samvete, känslan av att på något sätt ha blivit FÖR fördelaktigt behandlad! Ve och fasa! Vilket brott! "Men inte borde jag väl ha fått så mycket...."

Jag tror inte att dåligt samvete på något sätt är hälsosamt. OM man inte gjort någon illa med avsikt bör återigen poängteras. Och man ska väl inte alltid behöva be om ursäkt för vad man tycker, även om det inte faller alla i smaken? Och det är faktiskt tillåtet att tacka nej till saker om man inte vill göra dem. Visst, ibland tycker jag att man kan "ställa upp" men då ska det vara ett medvetet val att OK, jag vill egentligen inte det här, men jag gör det ändå för att verkligen kunna glädja någon annan och då känns det bra i alla fall.

När det gäller mat och godsaker däremot, har jag väldigt svårt att få dåligt samvete numera. Min teori är lite av att det man äter med gott samvete mår man bra av och det man äter med dåligt samvete mår man dåligt av. Punkt! Och till min glädje bekräftades den teorin delvis under ayurvedautbildningen förra veckan. Det finns inga förbud inom den läran, däremot rekommendationer. Men det allra, allra viktigaste är att man ska tycka om det man äter. Låter väldigt vettigt tycker jag.

Jag har tyvärr inget knep mot hur man undviker onödigt dåligt samvete. Kanske handlar det om att bli mer medveten om sina egna känslor i olika frågor och först och främst kunna vara rättvis mot sig själv. För då kan man alltid stå för sin åsikt, både gentemot sig själv och mot andra. OCH superviktigt - det HJÄLPER INTE att få dåligt samvete:)