Som sagt, det finns inga mirakelkurer och jag vet att jag blir ganska utsatt när jag jobbar på salongen. Men man kan alltid göra sitt bästa för att stärka kroppen så mycket som möjligt. Särskilt då det inte finns någon risk att det man gör, kan göra saken sämre. Och som sagt, känner mig redan bättre och starkare än igår kväll. Och det känns bättre att jag blir "sjuk" nu än när jag ska till Indien:)
Indien ja... Kan knappt fatta att det är mindre än en månad kvar innan jag åker!!! Skräckblandad förtjusning är känslan som griper tag i mig vid den insikten.
Kerala närmare bestämt, nere i södra Indien. Det känns bara så... overkligt! Jag bokade ju resan i Juli och nu är det snart mitten av Oktober och det börjar liksom gå upp för mig att det kommer att bli verklighet. Hur tänkte jag? Resa till Indien alldeles själv?! Jag som inte ens varit utanför Europa! Men å andra sidan... vilken lärorik, jobbig, fantastisk, annorlunda, utmanande, varm, härlig upplevelse jag kommer att få vara med om! Det är klart jag vill åka! Resan skrämmer mig antagligen för att jag någonstans förstår att den kommer att förändra något. Och alla förändringar som är viktiga går inte obermärkt förbi. De känns.
En resa är aldrig bara en resa. Oavsett om den sker geografiskt eller i sinnet. Eller både och för den delen. Ibland behöver man förflytta sig fysiskt, för att kunna ta reda på hur man ska röra sig framåt mentalt också. Och den här gången, vet jag, med all säkerhet, att resan sker långt utanför min trygghetszon. På alla tänkbara sätt:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar