Just nu sitter jag i soffan och pustar ut efter ännu en hektisk dag ackompanjerad av en kopp glögg:) Jag kan inte direkt påstå att jag har haft en jobbig vecka, även om den varit till största delen ockuperad av just jobb. Men jag har haft roligt! Det är nämligen så att jag numera är anställd en dag i veckan.
När jag startade mitt företag, så var min tanke att jobba någonstans 60-75 procent med massage och spabehandlingar och övriga procent med upplevelser. Därav namnet Stundvis kroppsvård & upplevelser. Vad är då upplevelser? Ja, det kan ju vara i princip vad som helst, men i mitt fall inriktat mot event- och konferens. Jag läste nämligen en utbildning som heter Upplevelseproduktion under fyra år på universitet som jag valde att inrikta just mot event- och konferensupplevelser.
Men eftersom det är mycket jobb med att starta upp ett företag så valde jag att från början fokusera på ena benet som också var tanken att bli min huvudsysselsättning, nämligen det jobb jag utför på salongen. Sen har jag av olika anledningar aldrig riktigt kommit igång ordentligt med det andra benet fullt ut. Framförallt för att det är en svår bransch att jobba inom, det tar mycket tid i form av möten, införsäljning och planering. Och det tar lika lång tid oavsett om det är ett stort eller litet arrangemang. Istället har jag i de flesta fall varit underkonsult till ett annat eventbolag.
Nu när jag jobbat åt mig själv och enbart med mig själv i dryga ett halvår, kände jag att jag behövde en förändring. Varför jag inte haft eller har ambitionen att jobba heltid på salongen, är helt enkelt för att det blir för slitigt i längden. Att stå och massera tar ju på kroppen och det är mest massager jag säljer. Andra behandlingar är mer lyx än rent behov som folk unnar sig betydligt mer sällan än just massage. Sen kände jag att det blir lite väl ensamt i längden eftersom jag ju hela tiden jobbar själv. Det är inte samma sak att ha kunder som att ha arbetskamrater även om jag har fantastiskt trevliga och goa kunder! Och jag gillar verkligen min salong. Den är så mysig!
När möjligheten dök upp till att bli anställd en dag i veckan sökte jag den. En möjlighet att jobba på ett ställe jag tycker om, respekterar och i en bransch jag är intresserad av. Nämligen i receptionen på en kiropraktorklinik - Dr Brambergs Kiropraktorklinik på Östermalm i Luleå. Så nu jobbar jag där som regel varje onsdag med reservation för eventuella undantag som alltid dyker upp då och då. Jag har absolut inte gett upp att jobba med event, men jag är jättenöjd med att vara underkonsult för det är en bransch jag inte vill jobba själv inom. Det är mycket mer stimulerande att vara fler!
Jag trivs verkligen att både jobba själv och att vara för mig själv. Jag är en person som behöver mycket egentid eftersom det är så jag samlar energi. Men jag behöver ändå en dos av samvaro både till vardags och till fest. Appropå fest så blir det mer av den varan nu på fredag då jag och pälsklingen ordnar en adventsafterwork med temat "julen möter 80-talet". Det skulle ju bara bli en liten enkel kväll med samvaro men... jag tror den redan har nått helt andra proportioner;)
Men just ja, jag måste ju bara tillägga en sak appropå att saker och ting oftast händer av en anledning och att även onda ting kan mynna ut i något bra. Hade jag inte haft en dålig rygg, hade jag aldrig satt min fot på Dr Brambers Kiropraktorklinik. Då hade jag heller aldrig träffat på den otroligt trevliga receptionisten som jag efter otaliga behandlingar senare började äta lunch med en dag i veckan. Och det var hon som bad mig skicka in en ansökan när den här möjligheten dök upp. Och hon har kommit att bli en riktigt kär vän.
Så även om det kanske ÄR så att man faktiskt åldras med tiden och tycker att den springer iväg alldeles för fort ibland så tycker jag om att tänka på ordspråket: "Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns". Så jag brukar välja att tänka på mina ryggproblem som något att minnas - särskilt de bra sakerna det fört med sig. Och tänkt förresten vad tråkigt det skulle vara om tiden för alltid stod stilla....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar