Allt har sin tid

I helgen är första gången som vi inte befunnit oss ute i stugan sedan... ja, sedan vi började vara där i våras. I fredags var jag på AW på Småföretagsbyrån - det vill säga det företag jag betror min bokföring åt. Tanken var (såklart) att det skulle bli en lugn kväll. Jag hade känt mig ganska trött hela veckan så det kändes liksom det smartaste alternativet.

Efter denna AW, som avslutades någonstans runt 20.30-tiden. Så gick jag och min sambo vidare för att ta en drink. Det är så sällan vi gör det (eftersom vi ju inte har varit hemma på helgerna sedan länge). Väl inne på Bishops Arms, så träffade vi på en annan av gästerna som varit med tidigare under kvällen och som nu anslutit sig till en sedan länge planerad utekväll med några vänner.

Vad ska jag säga... Det blev definitivt inte en lugn och tidig kväll. Tror att jag somnade runt 02.00-tiden X antal bubblande glas senare. OCH även efter många "intelligenta" samtalsämnen och framförallt glada skratt:0) Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! Trots att den inte blev i närheten av vad jag planerat att den skulle bli.

Men ibland är det ju just det som gör att det blir extra kul i tillvaron. Roligt går ju inte alltid att ha på beställning eftersom de planerade ibland förstörs av för höga förväntningar. Men utan förväntningar alls kan det ibland bara bli SÅ kul!

Lördagen blev en naturlig vilodag som avslutades med bio - Hypnotisören - som appropå förväntningar, överträffade mina, då jag läst boken och var en aning skeptisk. Idag åkte vi ut till stugan för att göra den färdig att "gå i idé" över vintern. Med viss sorg i hjärtat stängde vi igen dörren för kanske sista gången i år.... Nästa gång vi kommer dit kommer det att se ut ungefär så här (fast med en vit bastu istället för gul, eftersom vi ju eliminerat det gula i år):

Men jag vet att det kommer att finnas tid att få njuta av en kväll likt den ovanstående igen. Allt har sin tid. Och om man inte får längta efter något man tycker om, så har det inte lika mycket tjusning och man uppskattar det inte lika mycket, tror jag.

Så nu kommer en tid av både mörker, Indienresa, kanske någon rolig krogkväll, mycket jobb, utbildning och inte minst juletider. Men snart, om några månader, blir det ljusare igen. Och jag kommer att längta, samtidigt som jag kan försöka njuta av både det planerade och oplanerade som följer framöver. Längtan är en säregen känsla jag inte skulle vilja vara utan....