Jag kom fram tidigt på morgonen Indisk tid efter en "uppfriskande" bilfärd som inte på något sätt är lik hur vi hanterar trafiksituationer här hemma. För en åkrädd person som jag var det.... lite väl spännande... Men jag lyckades förtränga att det var på riktigt och överlevde ju tydligen utan några synliga men.
Jag däckade ett par timmar i min säng. I det rum som var tänkt att vara mitt hem de närmsta femton dagarna. När jag vaknade upp insåg jag både sakteliga och abrubt hur totalt olikt detta hem var mitt eget. På alla sätt. Som jag förstår det så var detta ganska fint sett med indiska ögon. Även om det konstant befann sig små kryp i mitt badrum som idogt knatade sig framåt. Hade de tur slapp de bli uppätna av någon salamanderödla som kunde lura i ett hörn.
Jag visste ju att det skulle kunna vara på det här viset. Ändå kändes det lite värre än jag ville erkänna eftersom jag någonstans inbillat mig att jag skulle bli "indienfierad" som i ett trollslag och tycka att sådana här företelser var helt ok och inte bekom mig det minsta! Fast så kändes det ju inte riktigt allvarligt talat.... Insikt: jag är nog väldigt västerländsk. På det sättet i alla fall. Eller förmodligen på alla sätt som går när det gäller standardkrav och renlighet. Gillade nämligen inte heller min termitätna dörr som ledde in till badrummet. Eller mitt rum överhuvudtaget.
Nåja, det här var inte tänkt att bli ett inlägg om jämförelser mellan olika standardtyper, så jag avancerar istället raskt över till det viktiga. Det vill säga allt underbart jag faktiskt var med om och fick ta del av under denna resa. Eller i alla fall en del av alltihop.
Det första jag fick göra (som tur var efter att först fått i mig lite näring), var att träffa min ayurvedaläkare för en konsultation. Ett par timmar senare fick jag min behandlingsplan och ytterligare ett par timmar senare började min femton dagar långa behandlingskur.
Min nya vardag såg ut ungefär enligt följande:
- Uppstigning strax innan kl 06.00 för att inta dagens första medicin. Det smakade förjävligt! Rena rävgiftet i min mening. MEN såklart svepte jag i mig det med glad min i alla fall:) Och ja, det var flytande, därav "svepandet". Eller halsandet kanske är mera rätt benämning?
- 06.30-07.30 var det initalt dags för morgonens yogapass. Jag bad dock om att få träna yoga själv på rummet. Jag har ju verkligen fastnad i ashtangayogan under hösten och nu när jag hade tid, ville jag kunna fortsätta träna just denna typ av yoga. Däremot har jag jättesvårt att träna en timma före frukost så jag gjorde det ett tag efter frukost istället. Då jag hade i alla fall lite energi i kroppen:)
- 07.00 Fick jag te på rummet. Rena gourmémåltiden för mig som redan höll på att svälta ihjäl! Vilket jag såklart inte gjorde, men det kändes ibland så. Ganska ofta faktiskt! Jag upplevde i början att jag fick ungefär hälften så mycket mat under en dag som jag brukar äta här hemma. Men å andra sidan så rörde jag mig inte lika mycket så det var nog ganska tur.
- 08.00 ÄNTLIGEN dags för frukost. Himmelriket! Dels för att jag var så grymt hungrig. Dels för att jag tyckte att det oftast var helt fantastiskt god mat. Min favorit var denna:
- En sorts supertunn pannkaka (fast utan ägg tror jag) med två olika dippsåser. Den ena salt och den andra söt. Gissa vilken jag bara älskade! Ja den söta såklar;) Det var en helt otroligt god kokoschutney. Jag som inte ens gillar kokos. Trodde jag! I glaset hade jag oftast ett örtvatten som var rosa till färgen, men ibland varierade jag med ingefäravatten. Det var det jag drack, förutom te under hela resan.
- Sen tränade jag då alltså yoga vid 9.30 på rummet. Jag fick alltså stor användning för min egen yogamatta som jag övertygat mig själv om att jag skulle ta med. Bra val av packning.
- 11.00 - frukt eller juice på rummet (jag var såklart vrålhungrig redan....)
- Någon gång mellan 12-12.30 fick jag dagens första behandling. En mycket annorlunda erfarenhet. Jag fick klä av mig spritt språngandes medan tre terapeuter tittade på. Även en AT-läkare var med i början av en ny behandlingsserie. Jag fick tre olika typer av så kallade Major Treatments och då hade jag varje sådan flera dagar i rad. Just ja, jag höll på att förklara scenariot innan behandlingarna satte igång; efter att jag klätt av mig knöt en terapeut fast en slags knyttrosa runt de privata delarna och sedan satte behandlingen igång. Ingen handduksteknik här inte! (eftersom jag inte hade någon handduk på mig) Och ja, de masserade i princip överallt utom det lilla som var täckt.... Ganska olikt hur det funkar i Sverige.... så i början kändes det väl inte superduperbekvämt, men jag hade ju liksom inget annat val än att gilla läget! Efter varje sådan här behandling så blev man även avduschad och intvålad och hela köret.
- Efter första behandlingen hade jag hållit på att hungra ihjäl i ungefär tre timmar så vid den här tidpunkten var lunchen grymt efterlängtad! Ca 13.30.
- Under eftermiddagen fick jag en kortare behandling runt 15-tiden.
- Ca 16.30 tränade jag dagens andra yogapass
- 18.00 - dagens andra rävgiftsshots... Alltså medicin i den formen.
- 19.00 superhungrig som vanligt och dags för middag
- Någon gång mellan 21-22 lyckades jag somna enligt rekommendation.
Ja. Så såg min vardag ut i dryga två veckor! Första veckan var jag riktigt trött och kände mig sliten. Orkade inte ens läsa bok de första dagarna utan satt mest på min lilla balkong och stirrade. Eller vad jag nu gjorde. Allvarligt talat minns jag inte vad jag tänkt på de här veckorna i Indien. Inte alls några djupa tankar som jag hade trott att jag skulle göra! Men det var väl precis det jag behövde - semester från mitt eget huvud... Klurar gör jag faktiskt tillräckligt ofta här hemma i vardagen.
Jag fick behandlingar och medicin, samt anpassad kost för min allergi, rygg/bäcken samt matsmältningen. Inom ayurveda ser de dock detta som obalanser i mitt system som ska återställas, snarare än enskilda problem. Förutom den mindre smakfulla medicinen tidigare under benämningen "rävgift", fick jag andra örter och preparat i samband med måltiderna. Vissa äter jag fortfarande nu hemma i Sverige.
Åter till det där med standard och det som jag råkade raljera om i början.... Andra veckan flyttade jag över till en av de andra klinikerna (samma ägare). Inte enbart pågrund av att jag ville ha det mer... "bekvämt".... utan även för att jag ville se och uppleva lite mer när jag ändå befann mig i det här landet. Ett plus var såklart bättre standard. Och att det var mer öppet på alla sätt. Första stället var det mycket växtlighet och allt kändes väldigt kompakt. Dock otroligt familjär stämning! Andra stället var på en ö och själva boendet mer luftigt. Jag kan egentligen inte påstå att det ena är bättre än det andra. Det beror på hur man är och i vilken typ av miljö man trivs i. Jag trivdes dock bättre på det ställe jag avslutade min vistelse på.
Förutom behandlingar så hann jag även med en vända till en indisk småstad och ett besök på fabriken där alla mediciner och andra preparat tillverkas. Jag har även tagit del av andra personers (många svenskars faktiskt!) erfarenheter och personalens kunnande på olika sätt. Det har varit en otroligt värdefull resa, precis som jag hade önskat! Jag har även lärt mig att bli mer medveten och uppmärksam på saker som tillexempel ätandets konst. Mat är verkligen och ska vara, en stor njutning, men blir tyvärr ofta något man klämmer in i all hast under vardagen och inte alltid av bästa kvalité rent näringsmässigt.
Effekten av resan och det jag fick vara med om är svårt att säga i dasgläget utan lär väl visa sig när jag mer kommit in i vardagen här hemma. Dessvärre drabbades jag av en dunderförkylning ett par dagar efter hemkomst. Eller måhända resterna av en del slaggprodukter som faktiskt ska ut ur kroppen för att den ska kunna komma i balans igen.... Egentligen är ju tanken att man ska vila när man kommer hem, lika länge som man varit under behandling. Det skulle i mitt fall bli dryga två veckor. Men jag har istället haft mer än mycket jobb. Allt är inte alltid optimalt och så är det bara. Det får gå ändå.
Som jag nämnde inledningsvis skulle denna resa kunna benämnas som en av mitt livs största upplevelser. Den var så totalt annorlunda mot för andra "vanliga" nöjesresor. Mitt syfte här var ju framförallt att lära och känna, snarare än att ha roligt dagarna i ända. Det finns mycket mer än det jag nu beskrivit att berätta, men det jag framförallt vill lyfta fram är att en av mina livs största upplevelser egentligen var känslan av att komma hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar