Lite glest mellan blogginläggen just nu:/.... Inte alls meningen, men jag får ursäkta mig med att jag har haft väldigt fullt upp med jobb och livet i övrigt. Känner mig inte alls mentalt förberedd för Indien! Hade helst velat varva ner innan och åka mer rofylld och lugn... Men men, jag hinner väl varva ner på planet om inte annat, det bli det det bli, och som det blir;) Jag försöker verkligen att inte ha några förväntningar, utan gå in i allt med ett öppet sinne. Vilket inte är lätt för ett litet kontrollfreak som jag...:)
Tror dock att jag blivit lite nostalgisk under veckan, dels för att jag varit "själv"(vilket inte riktigt är sant, jag har faktiskt varit i utomordentligt gott sällskap av både gamla och nya vänner:), dels för att jag ska åka bort och lämna Sverige och vardagen för ett litet tag.
Ta facebook till exempel. Jag har mer eller mindre dagligen kontakt med en massa olika människor. Vissa av dem har jag inte ens träffat på flera, flera år (inte ovanligt i fb-sammanhang). Tänk om det finns människor jag faktiskt aldrig mer träffar? På riktigt alltså. Och tänk om det finns människor jag träffar ofta, fysiskt, som jag aldrig mer kommer att se? Jag vet att det låter lite tragiskt att tänka så, men det jag vill komma till är att jag kanske inte berättar tillräckligt ofta för dem jag tycker om hur mycket de faktiskt betyder för mig.... För vänner, nära och kära är ju det som faktiskt utgör en stor del av livet. Och en dag finns de inte alla där längre....
Eftersom jag är en sucker för pianomusik, så tyckte jag att denna låt passar så fint till de man älskar....
"Because I love You"
Så nu ska i alla fall jag påminna mig själv om att berätta lite oftare hur mycket människorna i min närhet betyder.... Oavsett var dem befinner sig.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar