.... och jag inser att det redan är alltför länge sedan jag skrev något i bloggen. Men så är det ju ibland, energin räcker inte till allt och prioriteringarna varierar.
Jag har varit hemma i två och en halv vecka och Indien känns just nu ganska avlägset. Lite overkligt på något sätt. Jag kan hålla med om att det
hade varit bra att vara ledig ett par veckor efter hemkomst, för att liksom landa mentalt, smälta det man upplevt och börjat göra de ändringar i vardagen som man antar ska kunna leda till att förbättra den. Istället har jag haft fullt upp med jobb. Och en del roligheter också om tur var. Men det är svårt att göra bestående förändringar (förbättringar) när man kommer in i den vanliga lunken där inget annat har ändrats och där det inte alltid känns som att det finns tid till att prioritera det som man borde.
Idag var första gången sedan jag kom hem som jag tränade ett riktigt yogapass. Första veckan efter hemkomsten var jag jätteförkyld. Andra veckan "bara" förkyld. Visst, rent fysiskt hade det varit möjligt att träna redan då, men helt ärligt kunde jag inte uppbåda vare sig energin eller motivationen utan prioriterade att vila istället. Men nu, äntligen är jag förhoppningsvis på rätt väg igen! Jag älskar ju yoga!
Är det inte konstigt att vi ibland prioriterar bort det som egentligen är bäst för oss? Som nyttig mat, bra och rolig träning och umgänge med vänner? Är det verkligen enklare att göra det som inte är lika roligt eller hälsosamt? Som att äta det som går snabbt, se på tv istället för att träna eller stanna hemma och... ja, göra ingenting....? Underligt det där. För min egen del kan jag inte påstå att det får mig att tycka att livet är toppen. Visst kan det vara skönt för stunden att få lite tid över för att bara slappna av, men är det egentligen den typen av avslappning jag behöver? Det finns ju bra och dålig kvalité även när det gäller att göra "ingenting". För glöm inte att "ingenting" alltid är
någonting och är det då inte bättre att detta någonting är någonting att verkligen må bra av. Oavsett om det är tv, gemenskap eller annat. Att det är något som man verkligen mår bra av! Nä, nu blir det skärpning för min del, till att göra det som är bäst för mig. För är det någonting jag lärde mig i Indien, så är det en viss medvetenheten gällande att känna efter vad som är bra och dålig. Det låter kanske lite tråkigt, men lagom kanske ändå
är bäst. Då får man ju också fler nyanser och låter inte en sak ta över fullständigt och bli för mycket. Och det gäller ju både vila, aktivitet, mat och umgänge. Jag gillar att vara lite lagom! För mycket av något leder inte nödvändigtvis till något bra...;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar