Idag har jag (vi) varit in till stan för att jobba lite (fast vissa har spelat golf). Även om det känns sisådär att jobba en fredag när man varit ledig en torsdag (vilket jag då har varit) så känns det alltid bra när jag kommer in på salongen. Jag får verkligen energi av mitt jobb, mitt företag! Jag har ju faktiskt två ben i företaget; massage och kroppsvård, samt event och konferens. Men det kan berätta mer om en annan gång.
Jag hade kunder bokat hela eftermiddagen förutom en timma som var obokat. Under gårdagen så ringde dock en man och frågade efter en ledig massagetid, ja helst då igår, men då befann jag mig ute på stugan så jag föreslog antingen fredag (och igår var jag dessutom dagvild och trodde att det var onsdag istället för torsdag. Det har varit konstigt hela veckan, antingen har jag legat en dag före eller efter i tanken, nåja...) eller i början av nästa vecka. Eftersom den blivande kunden inte hade sin kalender tillgänglig så bad han att få återkomma under morgondagen. Som då är idag, fredag. Hoppas det här inte blir alltför virrigt....
Det kändes liksom som att jag på en gång fick så bra kontakt med den här mannen. Inte på något "sånt" sätt, men ibland har man helt enkelt lättare att kommunicera med vissa, det liksom bara funkar, har du märkt det? I alla fulla fall så kändes det så enkelt att kommunicera med den här människan och jag var fullt övertygad om att han skulle ringa mig dagen därpå (alltså idag).
Mycket riktigt så ringde han upp mig under förmiddagen och bokade in sig på min enda lediga tid för en timmas massage. Och när han dök upp så kändes det... bekvämt på något sätt.
Okej, jag inser att jag glömt en detalj som i slutändan gör detta till synes lilla sammanträffandet än mer tänkvärt; på min nyckelknippa har jag en nyckel som jag inte vart den går till. Ja, jag vet, det är lite kocko-locko att jag har en nyckel jag inte kommer ihåg vart den leder, men jag är lite förvirrad ibland så egentligen inte så konstigt... Hur som helst, så kom jag att tänka på den nyckeln just idag. På morgonen. Innan kunden ringt upp mig. Jag tror nämligen att den passar till låset på mormor och morfars hus. Det är bara det att de inte lever längre och att huset de bodde i nu har nya ägare. Och av någon anledningen är jag inte beredd att göra mig av med nyckeln. Inte riktigt än.
Nu tillbaka till verkligheten ett tag och lite förklaringar kan vara på sin plats appropå rubriken "sammanträffanden" som borde kopplas till innehållet i det här inlägget; kunden som jag kände mig så bekväm och hemma med, bor i samma by där min mormor och morfar bodde. Jag kom senare på att jag träffat människan snabbt på ett 50-årskalas för några månader sedan. Han som fyllde 50 var min kund idag, precis innan denna kund. Han glömde sitt halsband, vilket jag uppmanade denna kund att inte göra eftersom min föregående just gjort det. Hänger du med? Dessa två kunder känner varandra hyfsat bra, men har ingen aning om att de besökt samma terapeut - mig, med 15 minuters mellanrum.
Fortsättningsvis: Vi pratade av någon anledning om resor och kunden kom snabbt in på Prag, där jag ju varit under föregående helg. Han använde samma uttryck om staden som jag själv gjort, dvs att hela staden är som Gamla Stan i Stockholm när det gäller känsla och utseende. Sedan pratade vi om Las Vegas där han nyligen varit, och jag berättade att ett par vänner till mig gift sig där förra månaden. Den ena av dessa parter, dvs bruden, har denna kund tidigare gått på massage hos i Piteå. Och henne jobbade jag för då.
Ja, vad ska man säga - "världen är liten"? Ibland undrar jag.... Är det bara en slump att vissa saker och vissa möten inträffar? Eller är det någon sorts mening bakom allt? En spännande tanke. Extra spännande eftersom jag faktiskt i förrgår började läsa en bok som handlar om just detta. Jag tycker den på sina ställen känns lite väl "svävande" men... Man behöver ju inte köpa allt för att få sig en tankeställare. Den är helt klart läsvärd och tänkvärd:
Åter till den där nyckeln. Det här låter yberflummigt, men nu ikväll slog det mig att jag kanske kan se på den symobliskt också. Det känns nämligen som att jag är snubblande nära något viktigt när det gäller både min egen utveckling men även min verksamhets. Och idag fick jag, på grund av detta sammanträffande eller sammanträffandena, inspiration att börja tänka lite utanför boxen. Fast jag kan inte riktigt greppa tankarna ännu. De svävar lite i periferien, precis utom räckhåll...
Ibland kanske det inte räcker med att ha en nyckel. Det kanske inte ens räcker att veta vart låset är där den passar. Ibland är det kanske viktigast att veta hur man ska vrida om nyckeln för att hitta det rätta "klicket" som får en ny dörr att öppnas.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar