Nu är jag "tillbaka i verkligheten" efter en härlig och oförglömlig Prag-weekend! En otroligt vacker stad som bjöd på värme, kultur, sevärdheter och god mat och dryck. Jag har helt enkelt haft det alldeles, alldeles underbart:-)
Ett plus i kanten var att hotellets duschprodukter faktiskt var ekologiska;-) Hotellet Kings Court, kan jag verkligen rekommendera, liksom ett besök till Prag för den som inte varit där. Jag kommer definitivt att åka tillbaka någon gång inom en inte alltför avläsgen framtid.
Ibland är det ju de små sakerna man minns som bäst. Det jag blev mest fascinerad av var att, nedanför Charlesbron, fanns det en mindre bro där det satt fullt med kärlekslås fästa! Dessa är hänglås (ofta ingraverade) ditsatta av par som förlovat sig där. Nyckeln ska man kasta i vattnet och handlingen ska betyda att kärleken kommer att vara för evigt. Fint va?! Det finns såklart fler ställen i världen där detta förekommer. Till och med i Sverige enligt mina sporadiska Internetforskningar. Jag hade bara aldrig sett det förut.
Under semestern har jag även hunnit med att få till mig fler och värdefulla insikter. Det är en av fördelarna med att vara verkligt ledig. Innan vi åkte påbörjade jag att läsa en bok I det sista regnet. En av de vackrast berättande böcker jag någonsin läst, där budskapen vävs in i fängslande berättelse som gör det omöjligt att inte reflektera över sig själv och sitt eget liv.
Bland annat sägs det i boken, att en människa under sin livstid lever i nuet lika länge som en dagssländas hela liv. En dag alltså. Resten av tiden tillbringar vi i våra tankar om det som varit eller det som komma skall. Min farhåga är att detta påstående förmodligen stämmer.... Då ställer jag mig onekligen frågan; vem lever egentligen längst? Dagsländan som bara har förmågan att leva och vara just nu? Eller Vi?
Det finns verkligen en fram- och baksida av myntet med allt. Det känns som att människan har fått en stor gåva i att ha förmågan att tänka. Tankar, minnen och drömmar kan ju ge energi och handlingskraft och möjlighet att bevara och förlänga en upplevelse. Samtidig som det kan vara ett straff då det ofta (oftast?) hindrar oss från att vara härvarande. Kanske skulle våra tankar om då och sen vara annorlunda om vi kunde leva här och nu i större utsträckning? Eller så är det så att alla andra kan det utom jag?;-)
Tankar är väl ändå det som styr och formar det mesta i livet. I och med tankarna väljer vi ju hur vi lever. Och det stod det för övrigt också om i boken, inte direkt rakt ut såklart, men i berättelsen, att man ska lära sig att "spotta ut" dåliga tankar, likväl som vi inte skulle äta mat som smakar dåligt. Bra näring skapar bra förutsättningar både fysiskt och mentalt. Att bli medveten om våra tankar och bara ta in dem som är goda på djupet. Låter vettigt såklart men krävs träning. Som med allt! Men tänk vad konstigt att det kan gå åt tusen och åter tusen tankar till att bygga upp ett sunt och lyckligt liv, men ibland bara en enda tanke för att rasera det....
Min slutsats av det hela är att det verkligen gäller att tugga och smaka innan man sväljer. Oavsett om det gäller mat eller tankar, för "skräpmat" går inte att leva på i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar