En stor upplevelse rikare

Jaha. Då har jag alltså varit i Indien. På det som jag skulle kunna benämna som en av mitt livs största upplevelser.

Jag kom fram tidigt på morgonen Indisk tid efter en "uppfriskande" bilfärd som inte på något sätt är lik hur vi hanterar trafiksituationer här hemma. För en åkrädd person som jag var det.... lite väl spännande... Men jag lyckades förtränga att det var på riktigt och överlevde ju tydligen utan några synliga men.

Jag däckade ett par timmar i min säng. I det rum som var tänkt att vara mitt hem de närmsta femton dagarna. När jag vaknade upp insåg jag både sakteliga och abrubt hur totalt olikt detta hem var mitt eget. På alla sätt. Som jag förstår det så var detta ganska fint sett med indiska ögon. Även om det konstant befann sig små kryp i mitt badrum som idogt knatade sig framåt. Hade de tur slapp de bli uppätna av någon salamanderödla som kunde lura i ett hörn.

Jag visste ju att det skulle kunna vara på det här viset. Ändå kändes det lite värre än jag ville erkänna eftersom jag någonstans inbillat mig att jag skulle bli "indienfierad" som i ett trollslag och tycka att sådana här företelser var helt ok och inte bekom mig det minsta! Fast så kändes det ju inte riktigt allvarligt talat.... Insikt: jag är nog väldigt västerländsk. På det sättet i alla fall. Eller förmodligen på alla sätt som går när det gäller standardkrav och renlighet. Gillade nämligen inte heller min termitätna dörr som ledde in till badrummet. Eller mitt rum överhuvudtaget.

Nåja, det här var inte tänkt att bli ett inlägg om jämförelser mellan olika standardtyper, så jag avancerar istället raskt över till det viktiga. Det vill säga allt underbart jag faktiskt var med om och fick ta del av under denna resa. Eller i alla fall en del av alltihop.

Det första jag fick göra (som tur var efter att först fått i mig lite näring), var att träffa min ayurvedaläkare för en konsultation. Ett par timmar senare fick jag min behandlingsplan och ytterligare ett par timmar senare började min femton dagar långa behandlingskur.

Min nya vardag såg ut ungefär enligt följande:

• Uppstigning strax innan kl 06.00 för att inta dagens första medicin. Det smakade förjävligt! Rena rävgiftet i min mening. MEN såklart svepte jag i mig det med glad min i alla fall:) Och ja, det var flytande, därav "svepandet". Eller halsandet kanske är mera rätt benämning?
• 06.30-07.30 var det initalt dags för morgonens yogapass. Jag bad dock om att få träna yoga själv på rummet. Jag har ju verkligen fastnad i ashtangayogan under hösten och nu när jag hade tid, ville jag kunna fortsätta träna just denna typ av yoga. Däremot har jag jättesvårt att träna en timma före frukost så jag gjorde det ett tag efter frukost istället. Då jag hade i alla fall lite energi i kroppen:)
• 07.00 Fick jag te på rummet. Rena gourmémåltiden för mig som redan höll på att svälta ihjäl! Vilket jag såklart inte gjorde, men det kändes ibland så. Ganska ofta faktiskt! Jag upplevde i början att jag fick ungefär hälften så mycket mat under en dag som jag brukar äta här hemma. Men å andra sidan så rörde jag mig inte lika mycket så det var nog ganska tur. 
• 08.00 ÄNTLIGEN dags för frukost. Himmelriket! Dels för att jag var så grymt hungrig. Dels för att jag tyckte att det oftast var helt fantastiskt god mat. Min favorit var denna:
• 
  

• 
  
• En sorts supertunn pannkaka (fast utan ägg tror jag) med två olika dippsåser. Den ena salt och den andra söt. Gissa vilken jag bara älskade! Ja den söta såklar;) Det var en helt otroligt god kokoschutney. Jag som inte ens gillar kokos. Trodde jag! I glaset hade jag oftast ett örtvatten som var rosa till färgen, men ibland varierade jag med ingefäravatten. Det var det jag drack, förutom te under hela resan.
• Sen tränade jag då alltså yoga vid 9.30 på rummet. Jag fick alltså stor användning för min egen yogamatta som jag övertygat mig själv om att jag skulle ta med. Bra val av packning.
• 11.00 - frukt eller juice på rummet (jag var såklart vrålhungrig redan....)
• Någon gång mellan 12-12.30 fick jag dagens första behandling. En mycket annorlunda erfarenhet. Jag fick klä av mig spritt språngandes medan tre terapeuter tittade på. Även en AT-läkare var med i början av en ny behandlingsserie. Jag fick tre olika typer av så kallade Major Treatments och då hade jag varje sådan flera dagar i rad. Just ja, jag höll på att förklara scenariot innan behandlingarna satte igång; efter att jag klätt av mig knöt en terapeut fast en slags knyttrosa runt de privata delarna och sedan satte behandlingen igång. Ingen handduksteknik här inte! (eftersom jag inte hade någon handduk på mig) Och ja, de masserade i princip överallt utom det lilla som var täckt.... Ganska olikt hur det funkar i Sverige.... så i början kändes det väl inte superduperbekvämt, men jag hade ju liksom inget annat val än att gilla läget! Efter varje sådan här behandling så blev man även avduschad och intvålad och hela köret. 
• Efter första behandlingen hade jag hållit på att hungra ihjäl i ungefär tre timmar så vid den här tidpunkten var lunchen grymt efterlängtad! Ca 13.30. 
• Under eftermiddagen fick jag en kortare behandling runt 15-tiden.

• Ca 16.30 tränade jag dagens andra yogapass
• 18.00 - dagens andra rävgiftsshots... Alltså medicin i den formen.
• 19.00 superhungrig som vanligt och dags för middag
• Någon gång mellan 21-22 lyckades jag somna enligt rekommendation.

Ja. Så såg min vardag ut i dryga två veckor! Första veckan var jag riktigt trött och kände mig sliten. Orkade inte ens läsa bok de första dagarna utan satt mest på min lilla balkong och stirrade. Eller vad jag nu gjorde. Allvarligt talat minns jag inte vad jag tänkt på de här veckorna i Indien. Inte alls några djupa tankar som jag hade trott att jag skulle göra! Men det var väl precis det jag behövde - semester från mitt eget huvud... Klurar gör jag faktiskt tillräckligt ofta här hemma i vardagen.

Jag fick behandlingar och medicin, samt anpassad kost för min allergi, rygg/bäcken samt matsmältningen. Inom ayurveda ser de dock detta som obalanser i mitt system som ska återställas, snarare än enskilda problem. Förutom den mindre smakfulla medicinen tidigare under benämningen "rävgift", fick jag andra örter och preparat i samband med måltiderna. Vissa äter jag fortfarande nu hemma i Sverige.

Åter till det där med standard och det som jag råkade raljera om i början.... Andra veckan flyttade jag över till en av de andra klinikerna (samma ägare). Inte enbart pågrund av att jag ville ha det mer... "bekvämt"....  utan även för att jag ville se och uppleva lite mer när jag ändå befann mig i det här landet. Ett plus var såklart bättre standard. Och att det var mer öppet på alla sätt. Första stället var det mycket växtlighet och allt kändes väldigt kompakt. Dock otroligt familjär stämning! Andra stället var på en ö och själva boendet mer luftigt. Jag kan egentligen inte påstå att det ena är bättre än det andra. Det beror på hur man är och i vilken typ av miljö man trivs i. Jag trivdes dock bättre på det ställe jag avslutade min vistelse på.

Förutom behandlingar så hann jag även med en vända till en indisk småstad och ett besök på fabriken där alla mediciner och andra preparat tillverkas. Jag har även tagit del av andra personers (många svenskars faktiskt!) erfarenheter och personalens kunnande på olika sätt. Det har varit en otroligt värdefull resa, precis som jag hade önskat! Jag har även lärt mig att bli mer medveten och uppmärksam på saker som tillexempel ätandets konst. Mat är verkligen och ska vara, en stor njutning, men blir tyvärr ofta något man klämmer in i  all hast under vardagen och inte alltid av bästa kvalité rent näringsmässigt. 

Effekten av resan och det jag fick vara med om är svårt att säga i dasgläget utan lär väl visa sig när jag mer kommit in i vardagen här hemma. Dessvärre drabbades jag av en dunderförkylning ett par dagar efter hemkomst. Eller måhända resterna av en del slaggprodukter som faktiskt ska ut ur kroppen för att den ska kunna komma i balans igen....  Egentligen är ju tanken att man ska vila när man kommer hem, lika länge som man varit under behandling. Det skulle i mitt fall bli dryga två veckor. Men jag har istället haft mer än mycket jobb. Allt är inte alltid optimalt och så är det bara. Det får gå ändå. 

Som jag nämnde inledningsvis skulle denna resa kunna benämnas som en av mitt livs största upplevelser. Den var så totalt annorlunda mot för andra "vanliga" nöjesresor. Mitt syfte här var ju framförallt att lära och känna, snarare än att ha roligt dagarna i ända. Det finns mycket mer än det jag nu beskrivit att berätta, men det jag framförallt vill lyfta fram är att en av mina livs största upplevelser egentligen var känslan av att komma hem igen. 

Paus!

Nu är det snart dax.... 06.00 imorgon går planet som ska börja ta mig mot Indien och nya erfarenheter och upplevelser. Eftersom jag kommer att ha begränsad tillgång till Internet (mig veterligen ingen wifi på rummet), så säger jag "paus" här på bloggen tills jag kommer tillbaka. Förhoppningsvis med en massa spännande lärdomar att berätta:) Ghaaa! Vad spännande det ska bli:)!!

Och det ska bli intressant att släppa livlinorna "ringa en vän", "ta en chokladbit" och "facebooka" under en period. Nu är det bara jag......;)

Betydelse

Lite glest mellan blogginläggen just nu:/.... Inte alls meningen, men jag får ursäkta mig med att jag har haft väldigt fullt upp med jobb och livet i övrigt. Känner mig inte alls mentalt förberedd för Indien! Hade helst velat varva ner innan och åka mer rofylld och lugn... Men men, jag hinner väl varva ner på planet om inte annat, det bli det det bli, och som det blir;) Jag försöker verkligen att inte ha några förväntningar, utan gå in i allt med ett öppet sinne. Vilket inte är lätt för ett litet kontrollfreak som jag...:)

Tror dock att jag blivit lite nostalgisk under veckan, dels för att jag varit "själv"(vilket inte riktigt är sant, jag har faktiskt varit i utomordentligt gott sällskap av både gamla och nya vänner:), dels för att jag ska åka bort och lämna Sverige och vardagen för ett litet tag.

Ta facebook till exempel. Jag har mer eller mindre dagligen kontakt med en massa olika människor. Vissa av dem har jag inte ens träffat på flera, flera år (inte ovanligt i fb-sammanhang). Tänk om det finns människor jag faktiskt aldrig mer träffar? På riktigt alltså. Och tänk om det finns människor jag träffar ofta, fysiskt, som jag aldrig mer kommer att se? Jag vet att det låter lite tragiskt att tänka så, men det jag vill komma till är att jag kanske inte berättar tillräckligt ofta för dem jag tycker om hur mycket de faktiskt betyder för mig.... För vänner, nära och kära är ju det som faktiskt utgör en stor del av livet. Och en dag finns de inte alla där längre....

Eftersom jag är en sucker för pianomusik, så tyckte jag att denna låt passar så fint till de man älskar....

"Because I love You"

Så nu ska i alla fall jag påminna mig själv om att berätta lite oftare hur mycket människorna i min närhet betyder.... Oavsett var dem befinner sig.

Ensamhet

Ikväll lämnade älsklingen landet och begav sig till varmare trakter. Tillsammans med sina barn. Nåja, det är ju vuxna, men barn är alltid barn för sina föräldrar har jag förstått. Jag har absolut inga problem med att vara ensam. Jag trivs ganska bra för mig själv utan att känna att jag måste hitta på något eller träffa andra människor. Oftast. Jag vet inte varför, men just idag kändes det jättetråkigt att han åkte iväg! Och jag saknade honom redan innan han hunnit åka...

Men jag tror att det är nyttigt att vara ensam till och från. Och jag tror också att det är nyttigt att känna saknad. Att vara bara med sig själv är inte alltid det lättaste, särskilt om man inte är van vid det. Men jag brukar alltid försöka se det som en möjlighet att lära känna mig själv ännu lite bättre än förut. För konstigt nog så känner  man inte alltid till allt om den man är och hur man utvecklats förrän man stannar av och lyssnar.  Särskilt när man är van att nästan jämt vara tillsammans med någon annan.

Att sakna någon speciell samtidigt som man är ensam, kan göra att vissa band växer sig starkare trots det fysiska avståndet. Och den tomhet som den personen efterlämnar, säger också något. Både om den man är, om den som är borta och om det som finns tillsammans. Jag tycker att saknad är en så fin känsla på många sätt!

Jäklar vad djupt det blev, det var inte riktigt meningen!:) Men nu när jag tänker efter så har jag ofta en tendens att filosofera på det sättet när jag är just själv. Lite djupare, lite mer begrundande... Men så är jag och har alltid varit något av en klurare, på gott och ont.


Så nu har jag först denna vecka och därefter två och en halv vecka i Indien för mig själv (ja, det kommer att finnas andra människor där också, men det går nog att förstå vad jag menar). Undrar vad jag kommer att filosofera om och upptäcka då? Jag antar att det bara är att ta chansen då och då för att lära känna den person man med all säkerhet vet att man kommer att dela resten av sitt liv med - nämligen jag.

Snart är det jul igen:/

Ja, visst är det fascinerande att året liksom rullar på. Och snart är det jul. Igen. Egentligen gillar jag inte att planera kring högtider så långt i förväg, utan mer att ta allt som det kommer. Det blir mindre hets och stress på det viset.

Men när man har ett företag som har sin toppförsäljning innan jul så är jag så illa tvungen att vara lite planerande. Särskilt eftersom jag kommer att vara borta större delen av november och inte vill kastas helt oförberedd in i julruschen när jag landar i Sverige igen. (Fatta att om mindre än två veckor ÄR jag i Indien!!!!!)

Jag gillar att paketera saker, oavsett om det handlar om fysiska paket eller upplevelsebaserade paket. Så i helgen satt jag på salongen och paketerade ett gäng blivande julklappar som innehåller:

• Presentkort på 60 min massage
• Fotcrème
• Handcrème
• Bodyscrub
• Body lotion
• Schampo/duschcrème (jag tvättar mitt hår med denna produkt och behöver inte ens balsam!)
• Ansiktsrengöring
• Ansiktspeeling
• Face balm rose (en nattcréme som även passar bra för att skydda huden mot kyla på dagtid)

Detta paket innehåller alltså både ett presentkort och åtta stycken produkter från Dermanord/Maria Åkerberg och kostar 995 kr. De finns i ett begränsat antal men går att "boka" via min mob eller mail (070 222 81 99, malin@stundvis.se).

Sådär ja, det blev en del marknadsföring i detta inlägg. Företagarens måste! Men jag skulle aldrig sälja något jag inte skulle vilja få själv. Eller som jag skulle vara beredd att köpa till någon annan;)

Nu ska jag göra mig i ordning för en lång arbetsdag till sena kvällen. Har massor med jobb nu innan jag åker bort och redan bokningar in i december. KUL!

Ha en riktigt fin dag:)

Allt har sin tid

I helgen är första gången som vi inte befunnit oss ute i stugan sedan... ja, sedan vi började vara där i våras. I fredags var jag på AW på Småföretagsbyrån - det vill säga det företag jag betror min bokföring åt. Tanken var (såklart) att det skulle bli en lugn kväll. Jag hade känt mig ganska trött hela veckan så det kändes liksom det smartaste alternativet.

Efter denna AW, som avslutades någonstans runt 20.30-tiden. Så gick jag och min sambo vidare för att ta en drink. Det är så sällan vi gör det (eftersom vi ju inte har varit hemma på helgerna sedan länge). Väl inne på Bishops Arms, så träffade vi på en annan av gästerna som varit med tidigare under kvällen och som nu anslutit sig till en sedan länge planerad utekväll med några vänner.

Vad ska jag säga... Det blev definitivt inte en lugn och tidig kväll. Tror att jag somnade runt 02.00-tiden X antal bubblande glas senare. OCH även efter många "intelligenta" samtalsämnen och framförallt glada skratt:0) Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! Trots att den inte blev i närheten av vad jag planerat att den skulle bli.

Men ibland är det ju just det som gör att det blir extra kul i tillvaron. Roligt går ju inte alltid att ha på beställning eftersom de planerade ibland förstörs av för höga förväntningar. Men utan förväntningar alls kan det ibland bara bli SÅ kul!

Lördagen blev en naturlig vilodag som avslutades med bio - Hypnotisören - som appropå förväntningar, överträffade mina, då jag läst boken och var en aning skeptisk. Idag åkte vi ut till stugan för att göra den färdig att "gå i idé" över vintern. Med viss sorg i hjärtat stängde vi igen dörren för kanske sista gången i år.... Nästa gång vi kommer dit kommer det att se ut ungefär så här (fast med en vit bastu istället för gul, eftersom vi ju eliminerat det gula i år):

Men jag vet att det kommer att finnas tid att få njuta av en kväll likt den ovanstående igen. Allt har sin tid. Och om man inte får längta efter något man tycker om, så har det inte lika mycket tjusning och man uppskattar det inte lika mycket, tror jag.

Så nu kommer en tid av både mörker, Indienresa, kanske någon rolig krogkväll, mycket jobb, utbildning och inte minst juletider. Men snart, om några månader, blir det ljusare igen. Och jag kommer att längta, samtidigt som jag kan försöka njuta av både det planerade och oplanerade som följer framöver. Längtan är en säregen känsla jag inte skulle vilja vara utan....

Sova gott

Det optimala (enligt ayurveda) för kroppen och sinnet är att komma i säng i god tid på kvällen och helst somna före kl 22.00. Då får man en ordentlig nattsömn och kan vakna utvilad innan kl 06.00;) Passar perfekt för mig. Och faktum är att man får en annan sömn än om man nattsuddar och kommer i säng först efter midnatt någon gång (men stiger man upp före kl 6 så kan jag lova att man är trött före kl 22....)

För att kunna få en bra sömn så är det inte så bra att äta för nära inpå sänggående eftersom kroppens inre organ då inte får vila utan istället är upptagna med att smälta maten. Och organen behöver faktiskt också vila för att orka med resten av livet! Men är man jättehungrig så kan det vara bättre att ta något väldigt lätt och litet istället för att ligga där med kurrande mage och en känsla av tyna bort! Jag kan absolut inte somna om jag är hungrig....

Om man inte får någon "sovro" kan det passa bra att koka en kopp varm mjölk med kardemumma eller saffran. Det gör att man lättare slappnar av. Detta är enda gången ayurvedisk lära rekommenderar att man dricker mjölk (om man inte är ett litet barn) och då ska den vara uppkokt. Jag tycker att det är supergott:) Särskilt nu när det bär mot vintertid....

Sov gott!