Ensamhet

Ikväll lämnade älsklingen landet och begav sig till varmare trakter. Tillsammans med sina barn. Nåja, det är ju vuxna, men barn är alltid barn för sina föräldrar har jag förstått. Jag har absolut inga problem med att vara ensam. Jag trivs ganska bra för mig själv utan att känna att jag måste hitta på något eller träffa andra människor. Oftast. Jag vet inte varför, men just idag kändes det jättetråkigt att han åkte iväg! Och jag saknade honom redan innan han hunnit åka...

Men jag tror att det är nyttigt att vara ensam till och från. Och jag tror också att det är nyttigt att känna saknad. Att vara bara med sig själv är inte alltid det lättaste, särskilt om man inte är van vid det. Men jag brukar alltid försöka se det som en möjlighet att lära känna mig själv ännu lite bättre än förut. För konstigt nog så känner  man inte alltid till allt om den man är och hur man utvecklats förrän man stannar av och lyssnar.  Särskilt när man är van att nästan jämt vara tillsammans med någon annan.

Att sakna någon speciell samtidigt som man är ensam, kan göra att vissa band växer sig starkare trots det fysiska avståndet. Och den tomhet som den personen efterlämnar, säger också något. Både om den man är, om den som är borta och om det som finns tillsammans. Jag tycker att saknad är en så fin känsla på många sätt!

Jäklar vad djupt det blev, det var inte riktigt meningen!:) Men nu när jag tänker efter så har jag ofta en tendens att filosofera på det sättet när jag är just själv. Lite djupare, lite mer begrundande... Men så är jag och har alltid varit något av en klurare, på gott och ont.


Så nu har jag först denna vecka och därefter två och en halv vecka i Indien för mig själv (ja, det kommer att finnas andra människor där också, men det går nog att förstå vad jag menar). Undrar vad jag kommer att filosofera om och upptäcka då? Jag antar att det bara är att ta chansen då och då för att lära känna den person man med all säkerhet vet att man kommer att dela resten av sitt liv med - nämligen jag.

Snart är det jul igen:/

Ja, visst är det fascinerande att året liksom rullar på. Och snart är det jul. Igen. Egentligen gillar jag inte att planera kring högtider så långt i förväg, utan mer att ta allt som det kommer. Det blir mindre hets och stress på det viset.

Men när man har ett företag som har sin toppförsäljning innan jul så är jag så illa tvungen att vara lite planerande. Särskilt eftersom jag kommer att vara borta större delen av november och inte vill kastas helt oförberedd in i julruschen när jag landar i Sverige igen. (Fatta att om mindre än två veckor ÄR jag i Indien!!!!!)

Jag gillar att paketera saker, oavsett om det handlar om fysiska paket eller upplevelsebaserade paket. Så i helgen satt jag på salongen och paketerade ett gäng blivande julklappar som innehåller:

• Presentkort på 60 min massage
• Fotcrème
• Handcrème
• Bodyscrub
• Body lotion
• Schampo/duschcrème (jag tvättar mitt hår med denna produkt och behöver inte ens balsam!)
• Ansiktsrengöring
• Ansiktspeeling
• Face balm rose (en nattcréme som även passar bra för att skydda huden mot kyla på dagtid)

Detta paket innehåller alltså både ett presentkort och åtta stycken produkter från Dermanord/Maria Åkerberg och kostar 995 kr. De finns i ett begränsat antal men går att "boka" via min mob eller mail (070 222 81 99, malin@stundvis.se).

Sådär ja, det blev en del marknadsföring i detta inlägg. Företagarens måste! Men jag skulle aldrig sälja något jag inte skulle vilja få själv. Eller som jag skulle vara beredd att köpa till någon annan;)

Nu ska jag göra mig i ordning för en lång arbetsdag till sena kvällen. Har massor med jobb nu innan jag åker bort och redan bokningar in i december. KUL!

Ha en riktigt fin dag:)

Allt har sin tid

I helgen är första gången som vi inte befunnit oss ute i stugan sedan... ja, sedan vi började vara där i våras. I fredags var jag på AW på Småföretagsbyrån - det vill säga det företag jag betror min bokföring åt. Tanken var (såklart) att det skulle bli en lugn kväll. Jag hade känt mig ganska trött hela veckan så det kändes liksom det smartaste alternativet.

Efter denna AW, som avslutades någonstans runt 20.30-tiden. Så gick jag och min sambo vidare för att ta en drink. Det är så sällan vi gör det (eftersom vi ju inte har varit hemma på helgerna sedan länge). Väl inne på Bishops Arms, så träffade vi på en annan av gästerna som varit med tidigare under kvällen och som nu anslutit sig till en sedan länge planerad utekväll med några vänner.

Vad ska jag säga... Det blev definitivt inte en lugn och tidig kväll. Tror att jag somnade runt 02.00-tiden X antal bubblande glas senare. OCH även efter många "intelligenta" samtalsämnen och framförallt glada skratt:0) Sammanfattningsvis en mycket trevlig kväll! Trots att den inte blev i närheten av vad jag planerat att den skulle bli.

Men ibland är det ju just det som gör att det blir extra kul i tillvaron. Roligt går ju inte alltid att ha på beställning eftersom de planerade ibland förstörs av för höga förväntningar. Men utan förväntningar alls kan det ibland bara bli SÅ kul!

Lördagen blev en naturlig vilodag som avslutades med bio - Hypnotisören - som appropå förväntningar, överträffade mina, då jag läst boken och var en aning skeptisk. Idag åkte vi ut till stugan för att göra den färdig att "gå i idé" över vintern. Med viss sorg i hjärtat stängde vi igen dörren för kanske sista gången i år.... Nästa gång vi kommer dit kommer det att se ut ungefär så här (fast med en vit bastu istället för gul, eftersom vi ju eliminerat det gula i år):

Men jag vet att det kommer att finnas tid att få njuta av en kväll likt den ovanstående igen. Allt har sin tid. Och om man inte får längta efter något man tycker om, så har det inte lika mycket tjusning och man uppskattar det inte lika mycket, tror jag.

Så nu kommer en tid av både mörker, Indienresa, kanske någon rolig krogkväll, mycket jobb, utbildning och inte minst juletider. Men snart, om några månader, blir det ljusare igen. Och jag kommer att längta, samtidigt som jag kan försöka njuta av både det planerade och oplanerade som följer framöver. Längtan är en säregen känsla jag inte skulle vilja vara utan....

Sova gott

Det optimala (enligt ayurveda) för kroppen och sinnet är att komma i säng i god tid på kvällen och helst somna före kl 22.00. Då får man en ordentlig nattsömn och kan vakna utvilad innan kl 06.00;) Passar perfekt för mig. Och faktum är att man får en annan sömn än om man nattsuddar och kommer i säng först efter midnatt någon gång (men stiger man upp före kl 6 så kan jag lova att man är trött före kl 22....)

För att kunna få en bra sömn så är det inte så bra att äta för nära inpå sänggående eftersom kroppens inre organ då inte får vila utan istället är upptagna med att smälta maten. Och organen behöver faktiskt också vila för att orka med resten av livet! Men är man jättehungrig så kan det vara bättre att ta något väldigt lätt och litet istället för att ligga där med kurrande mage och en känsla av tyna bort! Jag kan absolut inte somna om jag är hungrig....

Om man inte får någon "sovro" kan det passa bra att koka en kopp varm mjölk med kardemumma eller saffran. Det gör att man lättare slappnar av. Detta är enda gången ayurvedisk lära rekommenderar att man dricker mjölk (om man inte är ett litet barn) och då ska den vara uppkokt. Jag tycker att det är supergott:) Särskilt nu när det bär mot vintertid....

Sov gott!

Ironiskt nog

...Så har jag gått och blivit förkyld! Dagen efter att jag släppt mitt anti-förkylningsinlägg! Haha. Nåja, jag är bara väldigt lite förkyld. Skulle förmodligen varit döende om jag inte ätit förkylningshonung, nässelpulver och nyponpulver;)

Som sagt, det finns inga mirakelkurer och jag vet att jag blir ganska utsatt när jag jobbar på salongen. Men man kan alltid göra sitt bästa för att stärka kroppen så mycket som möjligt. Särskilt då det inte finns någon risk att det man gör, kan göra saken sämre. Och som sagt, känner mig redan bättre och starkare än igår kväll. Och det känns bättre att jag blir "sjuk" nu än när jag ska till Indien:)

Indien ja... Kan knappt fatta att det är mindre än en månad kvar innan jag åker!!! Skräckblandad förtjusning är känslan som griper tag i mig vid den insikten.

Kerala närmare bestämt, nere i södra Indien. Det känns bara så... overkligt! Jag bokade ju resan i Juli och nu är det snart mitten av Oktober och det börjar liksom gå upp för mig att det kommer att bli verklighet. Hur tänkte jag? Resa till Indien alldeles själv?! Jag som inte ens varit utanför Europa! Men å andra sidan... vilken lärorik, jobbig, fantastisk, annorlunda, utmanande, varm, härlig upplevelse jag kommer att få vara med om! Det är klart jag vill åka! Resan skrämmer mig antagligen för att jag någonstans förstår att den kommer att förändra något. Och alla förändringar som är viktiga går inte obermärkt förbi. De känns.

En resa är aldrig bara en resa. Oavsett om den sker geografiskt eller i sinnet. Eller både och för den delen. Ibland behöver man förflytta sig fysiskt, för att kunna ta reda på hur man ska röra sig framåt mentalt också. Och den här gången, vet jag, med all säkerhet, att resan sker långt utanför min trygghetszon. På alla tänkbara sätt:)

Anti-förkylningstips

Jag tänker inte gå ut med någon exalterande marknadsföring om att "ät det här så blir du inte sjuk!" Det finns inga kvick-fix och rena mirakelkurer. För någonting. MEN kanske kan man undvika att vissa baciller bosätter sig i ens system och om de ändå gör det kanske de inte behöver bli så långvariga.

Under ayurvedautbildningen fick jag lära mig hur man gör så kallad förkylningshonung. Denna kan man ta både i förebyggande syfte och när man känner de första symptomen. Men ta inte honung på något sätt om du har feber eftersom den kan göra att febern höjs! Undvik även att ta honung i dryck som är varmare än 40 grader. Den är i så fall bara ett sötningsmedel. Ta den på sidan om istället.

Här kommer i alla fall "receptet":

• 1 dl honung (ekologisk)
• 1 tsk gurkmeja (pulver)
• 1 tsk ingefärapulver
• 1/2 tesked malen svartpeppar.

På ett ungefär. 

Blanda ihop i en burk och ta en tesked några gånger om dagen. Den verkar antiinflammatorisk och stärker immunförsvaret. Gott är det också! Tycker jag....

Lite om värktabletter/febernedsättande enligt vad jag fått lära mig.... Eftersom dessa typer av tabletter belastar levern så kan de faktiskt hindra att kroppen blir fri från värk eller feber istället eftersom systemet inte får möjlighet att vila. Men det är klart att de kan vara nödvändiga vid hög smärta eller hög feber då man behöver mer akut hjälp. Men som vana eller förebyggande - nej!:)

Dåligt samvete?

Detta dåliga samvete.... Nä, jag känner inget sådant just nu, men jag klurade lite på det där igår kväll (jag jobbade inte så sent och hade tydligen energi kvar att tänka på konstiga saker när jag kom hem:).

Tänk att många av oss har så lätt för att få en släng av just dåligt samvete i tid och otid. "VARFÖR skulle jag säga så?" "Var det verkligen nödvändigt att äta den där kakan?" "Lät jag inte lite sur? Det var ju onödigt..." "Jag skulle inte sagt nej, jag borde ha ställt upp..." och så vidare.

Själv har jag extremt lätt att få dåligt samvete i tid och otid. Sen ältar jag ämnet i fråga både med mig själv och de stackare i min omgivning som har oturen att råkas svara i telefonen när jag ringer. Ältandet har nog med att göra att jag försöker ändra min åsikt och få bekräftelse för att jag faktiskt hade rätt att agera som jag gjorde och då slippa den gnagande känsla av dåligt samvete. Och vips har det dåliga samvetet ätit upp minst en halv dag av mitt liv.

Men är det inte fruktansvärt onödigt? Jag menar, visst kan man göra fel ibland och råkas säga fel saker, men det är ju faktiskt mänskligt. Så länge man inte gör det med avsikten att faktiskt såra någon. Men att få säga "nej" eller att få säga sin mening, även om den inte alltid är supersmickrande för motparten, det måste väl ändå vara tillåtet? Annars är man ju ofta mer dum mot sig själv. Har du aldrig känt den där känslan av att ha gått med på att göra något och sen blivit irriterad på dig själv för att du ställt upp fast du egentligen inte ville? Det har i alla fall jag.

Sen finns det ju den än mer "sjuka" varianten av dåligt samvete, känslan av att på något sätt ha blivit FÖR fördelaktigt behandlad! Ve och fasa! Vilket brott! "Men inte borde jag väl ha fått så mycket...."

Jag tror inte att dåligt samvete på något sätt är hälsosamt. OM man inte gjort någon illa med avsikt bör återigen poängteras. Och man ska väl inte alltid behöva be om ursäkt för vad man tycker, även om det inte faller alla i smaken? Och det är faktiskt tillåtet att tacka nej till saker om man inte vill göra dem. Visst, ibland tycker jag att man kan "ställa upp" men då ska det vara ett medvetet val att OK, jag vill egentligen inte det här, men jag gör det ändå för att verkligen kunna glädja någon annan och då känns det bra i alla fall.

När det gäller mat och godsaker däremot, har jag väldigt svårt att få dåligt samvete numera. Min teori är lite av att det man äter med gott samvete mår man bra av och det man äter med dåligt samvete mår man dåligt av. Punkt! Och till min glädje bekräftades den teorin delvis under ayurvedautbildningen förra veckan. Det finns inga förbud inom den läran, däremot rekommendationer. Men det allra, allra viktigaste är att man ska tycka om det man äter. Låter väldigt vettigt tycker jag.

Jag har tyvärr inget knep mot hur man undviker onödigt dåligt samvete. Kanske handlar det om att bli mer medveten om sina egna känslor i olika frågor och först och främst kunna vara rättvis mot sig själv. För då kan man alltid stå för sin åsikt, både gentemot sig själv och mot andra. OCH superviktigt - det HJÄLPER INTE att få dåligt samvete:)