Den här veckan bara

Efter ytterligare en vecka som återigen bara swischat förbi, så är det åter söndag och det känns som alltid lite vemodigt att snart lämna stuglivet för "stadslivet"igen....

Så här såg utsikten ut på förmiddagen då jag för första gången ever (!) lyckades somna sittandes med huvudet lutat mot bastuväggen. Solen var varm och härlig och nästa gång jag är här är det vatten som kommer att ersätta isen på älven. Naturen är verkligen fantastisk!

Jag har haft en mycket bra vecka! Har faktiskt ätit en del rawfood om än i mkt enkelt tappning bestående av smoothies och sallader. Har bland annat provat göra egen tomatsås för första gången. Så enkelt! Bara att mixa ekologiska tomater (jag hade körsbärstomater), soltorkade (ekologiska) tomater, salt, svartpeppar och basilika. Jag tycker alltid att det är godare med färska kryddor, men man tager vad man haver! Jättegott med denna tomatsås till en sallad på hyvlad zuccini och hyvlade morötter, paprika och färska champinjoner. Och till det har jag gjort en mumsig mixad "grej" på caschewnötter, solrosfrön, hela sesamfrön, salt och peppar. Låt gärna nötterna och fröna ligga i blöt några timmar så går de smidigare att mixa. Som pricken över i:et passar det utmärkt att toppa med avocado och ringla lite olivolja och pressad citronsaft över. MUMS! Jag har insett att rawfood förmodligen går att variera i det oändliga och det är bara fantasin (och förmodligen tiden) som sätter begränsningarna. Jag får prova något mer avancerat när vi fått ordning i vårt nya kök. Nämnde jag att vi låtit göra om det förresten? Det har vi i alla fall och nu är det klart så när som på organiseringen, vilket är ett mer långdraget projekt än jag trodde från början. Men snart ska det fejas, lagas mat och bakas en massa cupcakes;) Men tills vidare får jag hålla till godo med att intaga dessa läckerheter på stugan;)

Inser för övrigt att jag varit på restaurang och ätit middag hela TRE gånger denna vecka! På Bistro Norrland, min favvorestaurang i Luleå:). I måndags för att snickarna jobbade hos oss även kvällstid, i torsdags för att jag träffade en go vän över en sedan länge planerad AW och i fredags då vi var där med Dr Brambergs Kiropraktorklinik. Sämre kan man definitvt ha det! Och HUR kommer det sig att jag aldrig verkar bli less på Kalixlöjrom????;)

Tillbaka till framtiden?

Jag har på senaste tiden börjat intressera mig alltmer för Raw Food, vilket för mina tankar tillbaka till "urmat" som man åt innan allt det här andra fanns.... Med start i höstas så bestämde jag mig för att prova på att äta vegetarisk kost. Dels som en förberedelse för Indienresan, men även för att jag funderat på hur jag skulle må då. Skulle jag bli piggare? Allmänt friskare? Skulle jag helt enkelt föredra att vara helt utan kött? Efter ungefär ett halvår som vegeratian bestämde jag mig för att börja äta kött igen. Jag märkte ingen positiv förändring hos just mig. Märk väl att det inte betyder att det inte är det för någon annan. Däremot är jag inte så förtjust i kött som så och det finns vissa "saker" jag vet med säkerhet att jag inte vill äta. Och det kött jag väl äter, vill jag ska vara ekologiskt och från djur som finns  i Sverige och allra helst i Norrbotten. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag inte behöver stoppa in mig själv i ett "fack", utan att jag ska tillåta mig att äta det som jag tycker är gott och som jag kan njuta och må bra av.

Det här med Raw Food då? Nu när jag tänker efter känns det konstigt att jag inte provat på det tidigare eftersom jag alltid varit intresserad av kost och hälsa ur olika perspektiv. Men jag har helt enkelt varit upptagen i tanken på andra saker inom den kategorin. Fram tills alldeles nyligen då jag satte mig ner och googlade på ämnet och ramlade in på en sida som fick mig riktigt intresserad vilken ni kan kika in på här.

Även om jag tycker att jag mestadels äter relativt hälsosamt (enligt vår numera "naturliga" vardag), så vet jag att det är mycket som skulle kunna bli betydligt bättre. Jag är ett litet sockertroll (mer än jag vill erkänna, det gick tyvärr snabbt att bli det igen efter den i princip socker fria Indienvistelsen), och jag känner ju att det inte är bra för mig. Jag märker det bland annat på huden, energinivån och min sinnesstämning. Så nu är det dags att faktiskt GÖRA något åt saken. Jag menar, vad har jag att förlora? Några kilos processat sockerintag? Det är ju helt enkelt så att vi - jag - är van vid att saker, som frukostflingor till exempel, ska ha en viss typ av sötma för att anses som goda. Men egentligen är det ju bara något vi lärt kroppen att tycka. Det betyder inte att man inte kan tänka om.

Som den "allt-eller-inget-människa" jag någonstans verkar vara, så har jag den här gången tänkte att inte bli så himmelens extrem. Jag har tänkt plocka in delar av rawfood i min vardag eftersom. Så nu i början får det bli att plocka in mer smoothies, mer GRÖNA smoothies;) och byta ut sidorätterna mot Raw Food. Som en lite upphottad GI-metod ungefär.

Tyvärr sammanfaller detta nya intresse för kost med en annan passion - cupcakes.... Hembakade. Att baka cupcakes. Jag som till och med planerat att köpa mig själv en gullig present i form av ett litet cupcakekit.... Nåja, jag skulle ju inte bli så extrem... Och jag får väl hitta på någon sorts nyttig rawfood-cake som jag kan känna mig duktig över att ha tillverkat;)

Men jag tror inte bara att mitt nyvunna intresse för denna kost, bara har med att vilja prova nya saker att göra. Jag är ju även en rätt klurig person som gillar att fundera på det här med livet och hur allt hänger ihop. Både på det fysiska och mentala planet. En sak som slår mig ibland är hur konstigt det är att vissa saker, ta rawfood som ett exempel, anses "inne" eller "nya", när det i själva verket var en del av vardagen förr i tiden. Ända sen väldigt mycket förr i tiden! Men nu anses det av vissa lite småtöntigt och jobbigt när man börjar prata om kost och hälsa och så. Jag menar, det är ju så mycket mer naturligt att vi äter färdigmat som värms i micron och att våra matvarubutiker ständigt ökar färdigmatssortimentet.....?

Vad hände egentligen? Har utvecklingen gått så långt att det blivit "inveckling" istället? När vi till och med måste lära om oss vad vi egentligen ska äta för att må bra? Och att det då kan anses av många som konstigt och flummigt? Det sägs ju att vi ska lyssna på kroppen för att den vet vad vi behöver äta. Men hur fanken ska den veta det när det mesta den fått i sig genom livet är framställd mat och inte naturlig mat? Nä, det kanske är dags att hjärnan får hjälpa till lite också... Det verkar ju på något sätt helt logiskt att allt vi behöver finns i naturen. Samma regler som för alla andra arter här på jorden liksom...  Så det kanske inte är bättre än så, att vi är på väg på en resa tillbaka i framtiden. Jag vet i alla fall att jag är det:)

Inspiration

Säkert är det inte bara jag som varit med om det. Jag har nämligen ambitionen att vara en hälsosam person full av energi som tränar, äter nyttig mat, sover som en liten ängel på nätterna, gör roliga saker med mina vänner och är en allmänt "funny person"! Och just ja, jobbar hela tiden med ett leende på läpparna! Men ett tag nu har den där motivationen kännts lite väl avlägsen, liksom energinivån. Det kan ju mycket väl vara så att de där två är kompanjoner och varit lite ovänner och bidrar inte alls till varandras vällevnad! Ungefär så har det kännts. Jag kan inte heller påstå att jag varit någon energisk, motiverande bloggskrivare......

Så här är det väl ibland, för de flesta av oss och det kan ju bero på en massa olika saker. Saker som inte alltid är lätta att identifiera och sätta fingret på. Man kanske inte ens ids fundera på varför saker och ting är som de är! Jobbigt!

För min egen del har det mycket att göra med att jag efter Indienresan hunnit vara förkyld mer eller mindre tre gånger. Jag är annars väldigt sällan sjuk. Och är man förkyld så kan man inte träna. Om jag inte kan träna (yoga) eller vara ute och promenera så sover jag sämre. Sover jag sämre blir mitt humör inte på topp. Då blir jag lättare sugen på "dåligheter" (annars benämnda som vardagslyx eller kvalitetsgift!) som godis och sötsaker. Vilket i sin tur gör mig ännu tröttare och mindre energisk att ta tag i situationen och vända den igen. Och sen blir jag frustrerad och undrar hur i hela världen jag ska göra för att få tillbaka mig själv!

Förra veckan kom en liten vändpunkt! Ganska jättefjantigt egentligen, men vändpunkten var en smothie:) Det var onsdag och jag jobbade med andra ord på Dr Brambergs Kiropraktorklinik (vilket jag  ju numera gör just på onsdagar). En av kiropraktorerna har precis genomgått någon form av detox och kom in som en energisk virvelvind och började greja på med diverse nyttigheter som sedan visade sig bli innehållet i en smothie. Av vilken jag blev erbjuden ett glas. M.U.M.S - MUMS! Det kändes som att min kropp helt plöstligt började göra frivolter (tankemässigt alltså, tack och lov inte på rikt!) och jubla som om den äntligen fått något den varit utsvulten på under en längre tid - något nyttigt, vitaminrikt, gott, men framförallt inspiration. Vart nu tusan den egentligen kom ifrån! Jag har ju druckit smothies varje vecka! Men inte en sån smothie. En ny smak - det kanske var det som behövdes? Någonting nytt. Någonting annorlunda. Den här gången kom det i form av en annan typ av smothie än de gamla (tråkiga?) vanliga jag alltid gör hemma.

På vägen hem från jobbet dök jag smidigt in i lilla Coop-butiken och köpte på mig ett gäng grejer som skulle åka ner till min smothie nummer två som jag redan dreglade över i tanken. Dagen efter tillsatte jag en gigantisk matsked Spirulinapulver som äntligen blev glad över att bli utplockad från sitt gömställe i skafferiet och skräckexemplet ser du här nedan. Smakar dock godare än den ser ut måste jag väl passa på att tillägga!

Innehåll:

• katrinplommonjuice
• ekologiskt rött äpple
• blåbär
• banan
• nyponpulver
• spirulinapulver
• kanel
• valnötter

I en salig mixad röra;)

Precis som när vi hamnar i dåliga mönster och tankar, ibland av någon tillsynes ganska liten orsak, kan det vara precis samma sak när det vänder och blir bättre. Det behövs ibland inte så himla mycket för att bryta det dåliga mönstret för att motivationen och energin ska ta varandra i hand igen. Nu säger jag inte att det måste vara grönt och drickbart för att det ska funka (!), det behöver kanske bara vara något helt annat. Något som inspirerar. I vilken färg och form den än visar sig i. 

Ett år äldre - ett år bättre?

I takt med min ökande ålder märker jag en oroväckande ökning av tidens hastighet. Undrar varför det är så? Eller är det bara jag? Kanske ändå borde testa det där med mindfulness........... I år fyller jag trettiofyra. Det började redan i höstas men känns på något sätt än mer påtagligt nu, att jag inte kommer att förbli evigt ung. Livet går, vare sig man är redo för ett nytt år, en ny månad, vecka eller dag. Jag brukar ofta tänka "ett år älde - ett år bättre", men jag inser ju att det inte sker automatiskt. Jag måste väl förmodligen bidra med den förbättrade årgången om det faktiskt ska bli så.

Problemet med människor, till skillnad från med årgångsvin, är att det inte finns någon konkret metod för det där med förbättrad med åldern. Men det är väl, antar jag, också en del av tjusningen. Jag kanske skulle börja se på mig själv som ett unikt årgångsvin där jag själv får vara kreativ och komponera ihop en egen metod bara för mig? Hur skulle ett sådant vin smaka? OM jag vore ett vin... skulle jag vilja vara en essens av allt det som egentligen är viktigt. Levande. Jag vet ju såklart vad det är. Typ. Det är bara det att det är så lätt att glömma....

I helgen diskuterade jag och min sambo vårt blivande nya kök. Val av bänkskivor, spishäll, micro eller inte micro (jag är emot...) och så vidare. Plötsligt säger han att det egentligen är lite galet att vi sitter här och planerar ett nytt kök. Det är ju ingenting vi behöver för att överleva. VI behöver inte oroa oss för att införskaffa föda. Det löser sig liksom med eller utan kök, det finns ju även restauranger. Att få tag på mat och att äta är liksom en självklarhet. För oss... Men inte för alla. Inte för någon annan art av levande här på jorden. Vi har numera helt andra saker att oroa oss för. Och hur galet det egentligen är, så är det ju den värld vi (tacksamt!) lever i.

Åter till vinet. OM jag vore ett årgångsvin, så skulle jag i mina bästa år, inte vilja ge en upplevelse av ett nytt kök (hur fint det än kommer att bli), jobbstress, märkeskläder, kaffelatte eller ens choklad.... Jag skulle vilja smaka av alla känslor jag någonsin upplevt, uppskattat till sista droppen, livet som det verkligen är. Så enkelt, men tydligen ändå så komplicerat ändå...;)

"All I want for Christmas..."

Jaha, då satt man här ett par dagar innan jul och jag känner mig HELT slut både i kropp och knopp efter arbetsveckan som gått! I år igen! Hur tänkte jag egentligen? Kom på mig själv med att vara grymt avundsjuk på flera av mina kunder jag haft under veckan. Tänk vad skööönt att vara lite ledig, börja dagen med en helkroppsmassage och sedan gå och fika något absurt gott och onyttigt ute på stan! Men istället har jag jobbat som en galning och känner mig ungefär 20 år äldre än innan veckan börjande. Gissningsvis.

Den här julen var tanken att vi skulle åka till Kiruna och fira med min sambos föräldrar. Vi brukar försöka hålla på det obligatoriska vartannat år hos respektives släkt. Men för några dagar sen kände jag att - nä! Nästa jul vill jag vara hemma! Jag vill också laga julmat, ta ledigt ett par dagar innan julafton, gå på behandling, fika och umgås med vänner, sova.... För även om jag tycker att det är trevligt att umgås och åka bort på julen, så är jag en riktig "hemmamänniska" som samlar mest energi när jag är...ja, hemma och inte har så mycket planerat. Varför jag egentligen känner mig så slut efter den här veckan tror jag inte bara beror på att det har varit mycket kunder, mycket massager, utan många moment och  mycket hattande mellan olika ställen och uppgifter.

Jag vill verkligen inte stressa under julen, det ska ju vara en lugn tid för ledighet och tid att umgås med de man tycker om! Men tyvärr har jag ingen annan att skylla på än mig själv. "All I want for Christmas is time"! Och på något underligt sätt verkar det som att tomten (eller vem det nu är som lyssnat) hört mina  önskningar, för på grund av ett litet missförstånd så kommer vi faktiskt att vara just hemma i år på julafton! Och även om vi än så länge inte handlat en enda bit julmat hem, så känner jag mig redan ganska lugn och harmonisk. Missförstå mig inte, det hade varit mysigt att åka upp till Kiruna, men just som situationen varit, är jag inte heller ledsen över att vi bli hemma. Det här får bli julen då det är tid att bara vara. Mat fixar sig alltid, vi bor ju trots allt i ett I-land... Och det känns grymt skönt att för första gången någonsin inte ha julafton helt inplanerad. Det enda jag vet är att jag kommer att vara hemma och om än inte njuta av en helkroppsmassage, så få njuta av de små detaljerna som faktiskt är jul. Och som med allt annat, är det ju just delarna som gör helheten. Och ofta är det just som bäst när det blir oplanerat och fritt från förväntningar, för det lägger man också märke till nyanser och detaljer som annars bara hade drunknat i allting annat.

Så - God Jul:)

Jag kanske inte har berättat så mycket om upplevelser i Stundvis kroppsvård & upplevelser?

Tiden går fort, rasande fort.... Men man åldras inte en dag.... brukar jag ljuga för mig själv ibland och hoppas att på att visualisering bara måste funka!

Just nu sitter jag i soffan och pustar ut efter ännu en hektisk dag ackompanjerad av en kopp glögg:) Jag kan inte direkt påstå att jag har haft en jobbig vecka, även om den varit till största delen ockuperad av just jobb. Men jag har haft roligt! Det är nämligen så att jag numera är anställd en dag i veckan.

När jag startade mitt företag, så var min tanke att jobba någonstans 60-75 procent med massage och spabehandlingar och övriga procent med upplevelser. Därav namnet Stundvis kroppsvård & upplevelser. Vad är då upplevelser? Ja, det kan ju vara i princip vad som helst, men i mitt fall inriktat mot event- och konferens. Jag läste nämligen en utbildning som heter Upplevelseproduktion under fyra år på universitet som jag valde att inrikta just mot event- och konferensupplevelser.

Men eftersom det är mycket jobb med att starta upp ett företag så valde jag att från början fokusera på ena benet som också var tanken att bli min huvudsysselsättning, nämligen det jobb jag utför på salongen. Sen har jag av olika anledningar aldrig riktigt kommit igång ordentligt med det andra benet fullt ut. Framförallt för att det är en svår bransch att jobba inom, det tar mycket tid i form av möten, införsäljning och planering. Och det tar lika lång tid oavsett om det är ett stort eller litet arrangemang. Istället har jag i de flesta fall varit underkonsult till ett annat eventbolag.

Nu när jag jobbat åt mig själv och enbart med mig själv i dryga ett halvår, kände jag att jag behövde en förändring. Varför jag inte haft eller har ambitionen att jobba heltid på salongen, är helt enkelt för att det  blir för slitigt i längden. Att stå och massera tar ju på kroppen och det är mest massager jag säljer. Andra behandlingar är mer lyx än rent behov som folk unnar sig betydligt mer sällan än just massage. Sen kände jag att det blir lite väl ensamt i längden eftersom jag ju hela tiden jobbar själv. Det är inte samma sak att ha kunder som att ha arbetskamrater även om jag har fantastiskt trevliga och goa kunder! Och jag gillar verkligen min salong. Den är så mysig!

När möjligheten dök upp till att bli anställd en dag i veckan sökte jag den. En möjlighet att jobba på ett ställe jag tycker om, respekterar och i en bransch jag är intresserad av. Nämligen i receptionen på en kiropraktorklinik - Dr Brambergs Kiropraktorklinik på Östermalm i Luleå. Så nu jobbar jag där som regel varje onsdag med reservation för eventuella undantag som alltid dyker upp då och då. Jag har absolut inte gett upp att jobba med event, men jag är jättenöjd med att vara underkonsult för det är en bransch jag inte vill jobba själv inom. Det är mycket mer stimulerande att vara fler!

Jag trivs verkligen att både jobba själv och att vara för mig själv. Jag är en person som behöver mycket egentid eftersom det är så jag samlar energi. Men jag behöver ändå en dos av samvaro både till vardags och till fest. Appropå fest så blir det mer av den varan nu på fredag då jag och pälsklingen ordnar en adventsafterwork med temat "julen möter 80-talet". Det skulle ju bara bli en liten enkel kväll med samvaro men... jag tror den redan har nått helt andra proportioner;)

Men just ja, jag måste ju bara tillägga en sak appropå att saker och ting oftast händer av en anledning och att även onda ting kan mynna ut i något bra. Hade jag inte haft en dålig rygg, hade jag aldrig satt min fot på Dr Brambers Kiropraktorklinik. Då hade jag heller aldrig träffat på den otroligt trevliga receptionisten som jag efter otaliga behandlingar senare började äta lunch med en dag i veckan. Och det var hon som bad mig skicka in en ansökan när den här möjligheten dök upp. Och hon har kommit att bli en riktigt kär vän.

Så även om det kanske ÄR så att man faktiskt åldras med tiden och tycker att den springer iväg alldeles för fort ibland så tycker jag om att tänka på ordspråket: "Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns". Så jag brukar välja att tänka på mina ryggproblem som något att minnas - särskilt de bra sakerna det fört med sig. Och tänkt förresten vad tråkigt det skulle vara om tiden för alltid stod stilla....

Tiden går...

.... och jag inser att det redan är alltför länge sedan jag skrev något i bloggen. Men så är det ju ibland, energin räcker inte till allt och prioriteringarna varierar.

Jag har varit hemma i två och en halv vecka och Indien känns just nu ganska avlägset. Lite overkligt på något sätt. Jag kan hålla med om att det hade varit bra att vara ledig ett par veckor efter hemkomst, för att liksom landa mentalt, smälta det man upplevt och börjat göra de ändringar i vardagen som man antar ska kunna leda till att förbättra den. Istället har jag haft fullt upp med jobb. Och en del roligheter också om tur var. Men det är svårt att göra bestående förändringar (förbättringar) när man kommer in i den vanliga lunken där inget annat har ändrats och där det inte alltid känns som att det finns tid till att prioritera det som man borde.

Idag var första gången sedan jag kom hem som jag tränade ett riktigt yogapass. Första veckan efter hemkomsten var jag jätteförkyld. Andra veckan "bara" förkyld. Visst, rent fysiskt hade det varit möjligt att träna redan då, men helt ärligt kunde jag inte uppbåda vare sig energin eller motivationen utan prioriterade att vila istället. Men nu, äntligen är jag förhoppningsvis på rätt väg igen! Jag älskar ju yoga!

Är det inte konstigt att vi ibland prioriterar bort det som egentligen är bäst för oss? Som nyttig mat, bra och rolig träning och umgänge med vänner? Är det verkligen enklare att göra det som inte är lika roligt eller hälsosamt? Som att äta det som går snabbt, se på tv istället för att träna eller stanna hemma och... ja, göra ingenting....? Underligt det där. För min egen del kan jag inte påstå att det får mig att tycka att livet är toppen. Visst kan det vara skönt för stunden att få lite tid över för att bara slappna av, men är det egentligen den typen av avslappning jag behöver? Det finns ju bra och dålig kvalité även när det gäller att göra "ingenting". För glöm inte att "ingenting" alltid är någonting och är det då inte bättre att detta någonting är någonting att verkligen må bra av. Oavsett om det är tv, gemenskap eller annat. Att det är något som man verkligen mår bra av! Nä, nu blir det skärpning för min del, till att göra det som är bäst för mig. För är det någonting jag lärde mig i Indien, så är det en viss medvetenheten gällande att känna efter vad som är bra och dålig. Det låter kanske lite tråkigt, men lagom kanske ändå är bäst. Då får man ju också fler nyanser och låter inte en sak ta över fullständigt och bli för mycket. Och det gäller ju både vila, aktivitet, mat och umgänge. Jag gillar att vara lite lagom! För mycket av något leder inte nödvändigtvis till något bra...;)