Ibland händer det en olycka. Eller något till följd av att man ska vara så jäkla effektiv att det tyvärr straffar sig. Rejält. Ungefär som jag beskrev i inlägget om min rygg. Jag vet att det kan låta lite korkat och naivt men jag tror att ibland att det som gör illa oss relativt LINDRIGT (inte för att det kändes så jäkla lindrigt med ryggen. Det tog ca 30 min tor till toan i ett par dagars tid. Sedan endast 15....) kan vara en bra lärdom.
Min sambo är en grymt effektiv människa, vilket ju kan vara en riktigt bra egenskap. Men ibland är det även bra att lära sig att allt inte behöver göras punkt NU. Som i dag till exempel då han höll på hetsgreja med något (som jag inte vet riktigt vad) bakom stugan. Han skulle skynda sig för att hinna åka iväg på en golfrunda med en vän. Och eftersom han är så effektiv tänkte han, såklart, att han skulle hinna med lite extra... Vilket resulterade i en slintande vass kniv som massakerade hans vänstra tumme så att det såg ut som om syndafloden AB av blod strömmade ut.
Ja... någon golfrunda blev det såklart inte. Och även om jag tycker grymt synd om honom så hade han trots allt tur i oturen. Det hade kunnat gå mycket värre. OCH kvällen hade kunnat vara sämre. Nu fick han åtminstone tillbringa den med mig, färska blåmusslor i grädd- och vitvinssås (med delikata ingredienser och kryddor) och gott vin. Hade det gått ännu värre hade jag inte skrivit det jag nu kommer att skriva, för jag tror inte alla olyckor har en bra mening; men han behöver kanske lära sig att inte alltid vara SÅ effektiv? Är det inte så det ofta blir, att det händer något som får oss att tänka till, stanna av, tänka om? Även om det känns för j-ävligt!
Ens bästa egenskap är ens största svaghet, men ens största svaghet kan även vara den största styrkan (tänk efter, det är sant!). Det gäller bara att hitta en bra balans så att nivån blir rimlig och hanterbar till det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar