Värdefullt

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen. Sisådär ungefär ett år sedan! Hjälp vad tiden går fort när man har roligt! Och det är faktiskt det jag har haft det senaste året - riktigt roligt - the time of my life!!! Jag har inte ens haft ro att sitta och skriva om det, men den senaste tiden har jag känt att nu är det dags igen.

Medan jag har haft det såååå himla bra så finns det andra omkring mig som inte alls har haft det bra... vilket får mig att uppskatta allting ännu mer. Det som hänt i mitt liv är att jag och min sambo åkte till New York i maj 2013. New York - WOW!!! Trots sin brist på stillhet och lugn så kände jag en sådan harmoni inombords på den resan. Den 24/5 friade min sambo på Brokleyn Bridge när vi hängde upp ett kärlekslås (!!!) Den 31/12 2013 gifte vi oss och ett par dagar efter det bytte jag lokal för Stundvis (www.stundvis.se). Så nu är jag fru och lyckligast gift i hela världen;) Och Stundvis har blivit sambo med fyra andra företag. Det är kort och gott den lyckliga sanningen:)


Under året har jag även blivit än mer varse om hur viktigt det är att ta vara på lyckliga stunder och på tid med dem man tycker om. Det finns stunder av lycka varje dag, även om de ibland kanske tycks vara små och svåra att lägga märke till.  Jag vill samla på mig så många lyckliga stunder som möjligt, uppskatta så mycket jag kan och inte ta något för givet. För som sagt, tiden går fort när man har rolig, och den kommer aldrig tillbaka. Men minnena hoppas jag kan bestå.

OMG vad gott!

Gjorde ett nytt "experiment" alldeles precis. Mixade en avocado, en banan, mango (hade bara frusen, upptinad) ca en styck och lite torkad havtorn (finns som pulver men det funkar säkert minst lika bra med den frusna varianten eller färsk om man nu har tillgång till det). Toppade med lite cashewnötter. MUMS! Skulle faktiskt även kunna vara en dessert....

Han jag delar mitt liv med är bortrest så då passar jag på att prova lite udda saker;)

Kost

Som jag har flaggat för i tidigare inlägg så har jag intresserat mig en del för rawfood. MEN som jag även skrivit, så har jag ingen avsikt att bli fanatisk. Vilket jag lätt kan bli då jag börjar med något nytt....  Jag inser ju att man inte behöver sätta in sig själv i ett fack där man konsekvent väljer en väg och utesluter allt annat. Nä det är ju trots allt den där berömda balansen man eftersträvar. I mitt fall handlar det inte om att gå ner i vikt utan att må så bra som möjligt och att hjälpa kroppen att låta mig vara mitt bästa jag. Det kanske låter lite flummigt, men kanske lite begripligt i alla fall?

Med tanke på allt som varit på tapeten den senaste tiden om lurendrejerijoxet med innehållet i maträtter och så vidare, kan jag inte låta bli att undra hur lurade vi många gånger är? Det är ju svårare att få tag på ren och obehandlad mat, än på färdigrättsalternativ med tveksamt innehåll. Åsså detta socker som tenderar att dyka upp i nästan vad som helst! Jag är ju ingen vetenskapskvinna, men det känns väl inte som att man behöver heta Einstein i efternamn för att förstå att många av dagens sjukdomar kommer från sådant som vi stoppar i oss.... Och allergier... Själv är jag ju extremt pollenallergisk (och även allergisk mot en del annat sedan i 20-årsåldern). Men jag är övertygad om att jag kommer att bli av med min allergi när jag "hittat rätt" i kostdjungeln. För det känns ibland som att det är precis det ibland, en djungel av både med och motsägelser. Oavsett vilken typ av kost man känner att man mår bra av, så tror jag dock inte att den innehåller socker och vete i större mängder. Mer och mer känner jag att jag verkligen mår bra av så enkel mat som möjligt med grönsaker, frukt, bär, frön och nötter som bas. Naturen har ganska mycket att erbjuda och det går ju att variera i det oändliga! Just nu är jag inte så inne på att läsa recept utan provar mig fram själv. Det värsta som kan hända är ju att det inte smakar gott;)

Det här var min lunch idag! Bovete som jag blötlagt några timmar och sedan sköljt, mixat med några torkade ekologiska plommon och fikon (som jag också blötlagt några timmar) samt kardemumma och kanel, toppad med lite nötter, frön och ekologiska kokosflingor. Konsistens styrs av hur mycket vatten man tillsätter och det är väl en smakfråga. Idag fick honungen följa med som lyxtillbehör:)

Ha en fortsatt fin dag!

Malin

Den här veckan bara

Efter ytterligare en vecka som återigen bara swischat förbi, så är det åter söndag och det känns som alltid lite vemodigt att snart lämna stuglivet för "stadslivet"igen....

Så här såg utsikten ut på förmiddagen då jag för första gången ever (!) lyckades somna sittandes med huvudet lutat mot bastuväggen. Solen var varm och härlig och nästa gång jag är här är det vatten som kommer att ersätta isen på älven. Naturen är verkligen fantastisk!

Jag har haft en mycket bra vecka! Har faktiskt ätit en del rawfood om än i mkt enkelt tappning bestående av smoothies och sallader. Har bland annat provat göra egen tomatsås för första gången. Så enkelt! Bara att mixa ekologiska tomater (jag hade körsbärstomater), soltorkade (ekologiska) tomater, salt, svartpeppar och basilika. Jag tycker alltid att det är godare med färska kryddor, men man tager vad man haver! Jättegott med denna tomatsås till en sallad på hyvlad zuccini och hyvlade morötter, paprika och färska champinjoner. Och till det har jag gjort en mumsig mixad "grej" på caschewnötter, solrosfrön, hela sesamfrön, salt och peppar. Låt gärna nötterna och fröna ligga i blöt några timmar så går de smidigare att mixa. Som pricken över i:et passar det utmärkt att toppa med avocado och ringla lite olivolja och pressad citronsaft över. MUMS! Jag har insett att rawfood förmodligen går att variera i det oändliga och det är bara fantasin (och förmodligen tiden) som sätter begränsningarna. Jag får prova något mer avancerat när vi fått ordning i vårt nya kök. Nämnde jag att vi låtit göra om det förresten? Det har vi i alla fall och nu är det klart så när som på organiseringen, vilket är ett mer långdraget projekt än jag trodde från början. Men snart ska det fejas, lagas mat och bakas en massa cupcakes;) Men tills vidare får jag hålla till godo med att intaga dessa läckerheter på stugan;)

Inser för övrigt att jag varit på restaurang och ätit middag hela TRE gånger denna vecka! På Bistro Norrland, min favvorestaurang i Luleå:). I måndags för att snickarna jobbade hos oss även kvällstid, i torsdags för att jag träffade en go vän över en sedan länge planerad AW och i fredags då vi var där med Dr Brambergs Kiropraktorklinik. Sämre kan man definitvt ha det! Och HUR kommer det sig att jag aldrig verkar bli less på Kalixlöjrom????;)

Tillbaka till framtiden?

Jag har på senaste tiden börjat intressera mig alltmer för Raw Food, vilket för mina tankar tillbaka till "urmat" som man åt innan allt det här andra fanns.... Med start i höstas så bestämde jag mig för att prova på att äta vegetarisk kost. Dels som en förberedelse för Indienresan, men även för att jag funderat på hur jag skulle må då. Skulle jag bli piggare? Allmänt friskare? Skulle jag helt enkelt föredra att vara helt utan kött? Efter ungefär ett halvår som vegeratian bestämde jag mig för att börja äta kött igen. Jag märkte ingen positiv förändring hos just mig. Märk väl att det inte betyder att det inte är det för någon annan. Däremot är jag inte så förtjust i kött som så och det finns vissa "saker" jag vet med säkerhet att jag inte vill äta. Och det kött jag väl äter, vill jag ska vara ekologiskt och från djur som finns  i Sverige och allra helst i Norrbotten. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag inte behöver stoppa in mig själv i ett "fack", utan att jag ska tillåta mig att äta det som jag tycker är gott och som jag kan njuta och må bra av.

Det här med Raw Food då? Nu när jag tänker efter känns det konstigt att jag inte provat på det tidigare eftersom jag alltid varit intresserad av kost och hälsa ur olika perspektiv. Men jag har helt enkelt varit upptagen i tanken på andra saker inom den kategorin. Fram tills alldeles nyligen då jag satte mig ner och googlade på ämnet och ramlade in på en sida som fick mig riktigt intresserad vilken ni kan kika in på här.

Även om jag tycker att jag mestadels äter relativt hälsosamt (enligt vår numera "naturliga" vardag), så vet jag att det är mycket som skulle kunna bli betydligt bättre. Jag är ett litet sockertroll (mer än jag vill erkänna, det gick tyvärr snabbt att bli det igen efter den i princip socker fria Indienvistelsen), och jag känner ju att det inte är bra för mig. Jag märker det bland annat på huden, energinivån och min sinnesstämning. Så nu är det dags att faktiskt GÖRA något åt saken. Jag menar, vad har jag att förlora? Några kilos processat sockerintag? Det är ju helt enkelt så att vi - jag - är van vid att saker, som frukostflingor till exempel, ska ha en viss typ av sötma för att anses som goda. Men egentligen är det ju bara något vi lärt kroppen att tycka. Det betyder inte att man inte kan tänka om.

Som den "allt-eller-inget-människa" jag någonstans verkar vara, så har jag den här gången tänkte att inte bli så himmelens extrem. Jag har tänkt plocka in delar av rawfood i min vardag eftersom. Så nu i början får det bli att plocka in mer smoothies, mer GRÖNA smoothies;) och byta ut sidorätterna mot Raw Food. Som en lite upphottad GI-metod ungefär.

Tyvärr sammanfaller detta nya intresse för kost med en annan passion - cupcakes.... Hembakade. Att baka cupcakes. Jag som till och med planerat att köpa mig själv en gullig present i form av ett litet cupcakekit.... Nåja, jag skulle ju inte bli så extrem... Och jag får väl hitta på någon sorts nyttig rawfood-cake som jag kan känna mig duktig över att ha tillverkat;)

Men jag tror inte bara att mitt nyvunna intresse för denna kost, bara har med att vilja prova nya saker att göra. Jag är ju även en rätt klurig person som gillar att fundera på det här med livet och hur allt hänger ihop. Både på det fysiska och mentala planet. En sak som slår mig ibland är hur konstigt det är att vissa saker, ta rawfood som ett exempel, anses "inne" eller "nya", när det i själva verket var en del av vardagen förr i tiden. Ända sen väldigt mycket förr i tiden! Men nu anses det av vissa lite småtöntigt och jobbigt när man börjar prata om kost och hälsa och så. Jag menar, det är ju så mycket mer naturligt att vi äter färdigmat som värms i micron och att våra matvarubutiker ständigt ökar färdigmatssortimentet.....?

Vad hände egentligen? Har utvecklingen gått så långt att det blivit "inveckling" istället? När vi till och med måste lära om oss vad vi egentligen ska äta för att må bra? Och att det då kan anses av många som konstigt och flummigt? Det sägs ju att vi ska lyssna på kroppen för att den vet vad vi behöver äta. Men hur fanken ska den veta det när det mesta den fått i sig genom livet är framställd mat och inte naturlig mat? Nä, det kanske är dags att hjärnan får hjälpa till lite också... Det verkar ju på något sätt helt logiskt att allt vi behöver finns i naturen. Samma regler som för alla andra arter här på jorden liksom...  Så det kanske inte är bättre än så, att vi är på väg på en resa tillbaka i framtiden. Jag vet i alla fall att jag är det:)

Inspiration

Säkert är det inte bara jag som varit med om det. Jag har nämligen ambitionen att vara en hälsosam person full av energi som tränar, äter nyttig mat, sover som en liten ängel på nätterna, gör roliga saker med mina vänner och är en allmänt "funny person"! Och just ja, jobbar hela tiden med ett leende på läpparna! Men ett tag nu har den där motivationen kännts lite väl avlägsen, liksom energinivån. Det kan ju mycket väl vara så att de där två är kompanjoner och varit lite ovänner och bidrar inte alls till varandras vällevnad! Ungefär så har det kännts. Jag kan inte heller påstå att jag varit någon energisk, motiverande bloggskrivare......

Så här är det väl ibland, för de flesta av oss och det kan ju bero på en massa olika saker. Saker som inte alltid är lätta att identifiera och sätta fingret på. Man kanske inte ens ids fundera på varför saker och ting är som de är! Jobbigt!

För min egen del har det mycket att göra med att jag efter Indienresan hunnit vara förkyld mer eller mindre tre gånger. Jag är annars väldigt sällan sjuk. Och är man förkyld så kan man inte träna. Om jag inte kan träna (yoga) eller vara ute och promenera så sover jag sämre. Sover jag sämre blir mitt humör inte på topp. Då blir jag lättare sugen på "dåligheter" (annars benämnda som vardagslyx eller kvalitetsgift!) som godis och sötsaker. Vilket i sin tur gör mig ännu tröttare och mindre energisk att ta tag i situationen och vända den igen. Och sen blir jag frustrerad och undrar hur i hela världen jag ska göra för att få tillbaka mig själv!

Förra veckan kom en liten vändpunkt! Ganska jättefjantigt egentligen, men vändpunkten var en smothie:) Det var onsdag och jag jobbade med andra ord på Dr Brambergs Kiropraktorklinik (vilket jag  ju numera gör just på onsdagar). En av kiropraktorerna har precis genomgått någon form av detox och kom in som en energisk virvelvind och började greja på med diverse nyttigheter som sedan visade sig bli innehållet i en smothie. Av vilken jag blev erbjuden ett glas. M.U.M.S - MUMS! Det kändes som att min kropp helt plöstligt började göra frivolter (tankemässigt alltså, tack och lov inte på rikt!) och jubla som om den äntligen fått något den varit utsvulten på under en längre tid - något nyttigt, vitaminrikt, gott, men framförallt inspiration. Vart nu tusan den egentligen kom ifrån! Jag har ju druckit smothies varje vecka! Men inte en sån smothie. En ny smak - det kanske var det som behövdes? Någonting nytt. Någonting annorlunda. Den här gången kom det i form av en annan typ av smothie än de gamla (tråkiga?) vanliga jag alltid gör hemma.

På vägen hem från jobbet dök jag smidigt in i lilla Coop-butiken och köpte på mig ett gäng grejer som skulle åka ner till min smothie nummer två som jag redan dreglade över i tanken. Dagen efter tillsatte jag en gigantisk matsked Spirulinapulver som äntligen blev glad över att bli utplockad från sitt gömställe i skafferiet och skräckexemplet ser du här nedan. Smakar dock godare än den ser ut måste jag väl passa på att tillägga!

Innehåll:

• katrinplommonjuice
• ekologiskt rött äpple
• blåbär
• banan
• nyponpulver
• spirulinapulver
• kanel
• valnötter

I en salig mixad röra;)

Precis som när vi hamnar i dåliga mönster och tankar, ibland av någon tillsynes ganska liten orsak, kan det vara precis samma sak när det vänder och blir bättre. Det behövs ibland inte så himla mycket för att bryta det dåliga mönstret för att motivationen och energin ska ta varandra i hand igen. Nu säger jag inte att det måste vara grönt och drickbart för att det ska funka (!), det behöver kanske bara vara något helt annat. Något som inspirerar. I vilken färg och form den än visar sig i. 

Ett år äldre - ett år bättre?

I takt med min ökande ålder märker jag en oroväckande ökning av tidens hastighet. Undrar varför det är så? Eller är det bara jag? Kanske ändå borde testa det där med mindfulness........... I år fyller jag trettiofyra. Det började redan i höstas men känns på något sätt än mer påtagligt nu, att jag inte kommer att förbli evigt ung. Livet går, vare sig man är redo för ett nytt år, en ny månad, vecka eller dag. Jag brukar ofta tänka "ett år älde - ett år bättre", men jag inser ju att det inte sker automatiskt. Jag måste väl förmodligen bidra med den förbättrade årgången om det faktiskt ska bli så.

Problemet med människor, till skillnad från med årgångsvin, är att det inte finns någon konkret metod för det där med förbättrad med åldern. Men det är väl, antar jag, också en del av tjusningen. Jag kanske skulle börja se på mig själv som ett unikt årgångsvin där jag själv får vara kreativ och komponera ihop en egen metod bara för mig? Hur skulle ett sådant vin smaka? OM jag vore ett vin... skulle jag vilja vara en essens av allt det som egentligen är viktigt. Levande. Jag vet ju såklart vad det är. Typ. Det är bara det att det är så lätt att glömma....

I helgen diskuterade jag och min sambo vårt blivande nya kök. Val av bänkskivor, spishäll, micro eller inte micro (jag är emot...) och så vidare. Plötsligt säger han att det egentligen är lite galet att vi sitter här och planerar ett nytt kök. Det är ju ingenting vi behöver för att överleva. VI behöver inte oroa oss för att införskaffa föda. Det löser sig liksom med eller utan kök, det finns ju även restauranger. Att få tag på mat och att äta är liksom en självklarhet. För oss... Men inte för alla. Inte för någon annan art av levande här på jorden. Vi har numera helt andra saker att oroa oss för. Och hur galet det egentligen är, så är det ju den värld vi (tacksamt!) lever i.

Åter till vinet. OM jag vore ett årgångsvin, så skulle jag i mina bästa år, inte vilja ge en upplevelse av ett nytt kök (hur fint det än kommer att bli), jobbstress, märkeskläder, kaffelatte eller ens choklad.... Jag skulle vilja smaka av alla känslor jag någonsin upplevt, uppskattat till sista droppen, livet som det verkligen är. Så enkelt, men tydligen ändå så komplicerat ändå...;)