Tillbaka till framtiden?

Jag har på senaste tiden börjat intressera mig alltmer för Raw Food, vilket för mina tankar tillbaka till "urmat" som man åt innan allt det här andra fanns.... Med start i höstas så bestämde jag mig för att prova på att äta vegetarisk kost. Dels som en förberedelse för Indienresan, men även för att jag funderat på hur jag skulle må då. Skulle jag bli piggare? Allmänt friskare? Skulle jag helt enkelt föredra att vara helt utan kött? Efter ungefär ett halvår som vegeratian bestämde jag mig för att börja äta kött igen. Jag märkte ingen positiv förändring hos just mig. Märk väl att det inte betyder att det inte är det för någon annan. Däremot är jag inte så förtjust i kött som så och det finns vissa "saker" jag vet med säkerhet att jag inte vill äta. Och det kött jag väl äter, vill jag ska vara ekologiskt och från djur som finns  i Sverige och allra helst i Norrbotten. Jag bestämde mig helt enkelt för att jag inte behöver stoppa in mig själv i ett "fack", utan att jag ska tillåta mig att äta det som jag tycker är gott och som jag kan njuta och må bra av.

Det här med Raw Food då? Nu när jag tänker efter känns det konstigt att jag inte provat på det tidigare eftersom jag alltid varit intresserad av kost och hälsa ur olika perspektiv. Men jag har helt enkelt varit upptagen i tanken på andra saker inom den kategorin. Fram tills alldeles nyligen då jag satte mig ner och googlade på ämnet och ramlade in på en sida som fick mig riktigt intresserad vilken ni kan kika in på här.

Även om jag tycker att jag mestadels äter relativt hälsosamt (enligt vår numera "naturliga" vardag), så vet jag att det är mycket som skulle kunna bli betydligt bättre. Jag är ett litet sockertroll (mer än jag vill erkänna, det gick tyvärr snabbt att bli det igen efter den i princip socker fria Indienvistelsen), och jag känner ju att det inte är bra för mig. Jag märker det bland annat på huden, energinivån och min sinnesstämning. Så nu är det dags att faktiskt GÖRA något åt saken. Jag menar, vad har jag att förlora? Några kilos processat sockerintag? Det är ju helt enkelt så att vi - jag - är van vid att saker, som frukostflingor till exempel, ska ha en viss typ av sötma för att anses som goda. Men egentligen är det ju bara något vi lärt kroppen att tycka. Det betyder inte att man inte kan tänka om.

Som den "allt-eller-inget-människa" jag någonstans verkar vara, så har jag den här gången tänkte att inte bli så himmelens extrem. Jag har tänkt plocka in delar av rawfood i min vardag eftersom. Så nu i början får det bli att plocka in mer smoothies, mer GRÖNA smoothies;) och byta ut sidorätterna mot Raw Food. Som en lite upphottad GI-metod ungefär.

Tyvärr sammanfaller detta nya intresse för kost med en annan passion - cupcakes.... Hembakade. Att baka cupcakes. Jag som till och med planerat att köpa mig själv en gullig present i form av ett litet cupcakekit.... Nåja, jag skulle ju inte bli så extrem... Och jag får väl hitta på någon sorts nyttig rawfood-cake som jag kan känna mig duktig över att ha tillverkat;)

Men jag tror inte bara att mitt nyvunna intresse för denna kost, bara har med att vilja prova nya saker att göra. Jag är ju även en rätt klurig person som gillar att fundera på det här med livet och hur allt hänger ihop. Både på det fysiska och mentala planet. En sak som slår mig ibland är hur konstigt det är att vissa saker, ta rawfood som ett exempel, anses "inne" eller "nya", när det i själva verket var en del av vardagen förr i tiden. Ända sen väldigt mycket förr i tiden! Men nu anses det av vissa lite småtöntigt och jobbigt när man börjar prata om kost och hälsa och så. Jag menar, det är ju så mycket mer naturligt att vi äter färdigmat som värms i micron och att våra matvarubutiker ständigt ökar färdigmatssortimentet.....?

Vad hände egentligen? Har utvecklingen gått så långt att det blivit "inveckling" istället? När vi till och med måste lära om oss vad vi egentligen ska äta för att må bra? Och att det då kan anses av många som konstigt och flummigt? Det sägs ju att vi ska lyssna på kroppen för att den vet vad vi behöver äta. Men hur fanken ska den veta det när det mesta den fått i sig genom livet är framställd mat och inte naturlig mat? Nä, det kanske är dags att hjärnan får hjälpa till lite också... Det verkar ju på något sätt helt logiskt att allt vi behöver finns i naturen. Samma regler som för alla andra arter här på jorden liksom...  Så det kanske inte är bättre än så, att vi är på väg på en resa tillbaka i framtiden. Jag vet i alla fall att jag är det:)