"All I want for Christmas..."

Jaha, då satt man här ett par dagar innan jul och jag känner mig HELT slut både i kropp och knopp efter arbetsveckan som gått! I år igen! Hur tänkte jag egentligen? Kom på mig själv med att vara grymt avundsjuk på flera av mina kunder jag haft under veckan. Tänk vad skööönt att vara lite ledig, börja dagen med en helkroppsmassage och sedan gå och fika något absurt gott och onyttigt ute på stan! Men istället har jag jobbat som en galning och känner mig ungefär 20 år äldre än innan veckan börjande. Gissningsvis.

Den här julen var tanken att vi skulle åka till Kiruna och fira med min sambos föräldrar. Vi brukar försöka hålla på det obligatoriska vartannat år hos respektives släkt. Men för några dagar sen kände jag att - nä! Nästa jul vill jag vara hemma! Jag vill också laga julmat, ta ledigt ett par dagar innan julafton, gå på behandling, fika och umgås med vänner, sova.... För även om jag tycker att det är trevligt att umgås och åka bort på julen, så är jag en riktig "hemmamänniska" som samlar mest energi när jag är...ja, hemma och inte har så mycket planerat. Varför jag egentligen känner mig så slut efter den här veckan tror jag inte bara beror på att det har varit mycket kunder, mycket massager, utan många moment och  mycket hattande mellan olika ställen och uppgifter.

Jag vill verkligen inte stressa under julen, det ska ju vara en lugn tid för ledighet och tid att umgås med de man tycker om! Men tyvärr har jag ingen annan att skylla på än mig själv. "All I want for Christmas is time"! Och på något underligt sätt verkar det som att tomten (eller vem det nu är som lyssnat) hört mina  önskningar, för på grund av ett litet missförstånd så kommer vi faktiskt att vara just hemma i år på julafton! Och även om vi än så länge inte handlat en enda bit julmat hem, så känner jag mig redan ganska lugn och harmonisk. Missförstå mig inte, det hade varit mysigt att åka upp till Kiruna, men just som situationen varit, är jag inte heller ledsen över att vi bli hemma. Det här får bli julen då det är tid att bara vara. Mat fixar sig alltid, vi bor ju trots allt i ett I-land... Och det känns grymt skönt att för första gången någonsin inte ha julafton helt inplanerad. Det enda jag vet är att jag kommer att vara hemma och om än inte njuta av en helkroppsmassage, så få njuta av de små detaljerna som faktiskt är jul. Och som med allt annat, är det ju just delarna som gör helheten. Och ofta är det just som bäst när det blir oplanerat och fritt från förväntningar, för det lägger man också märke till nyanser och detaljer som annars bara hade drunknat i allting annat.

Så - God Jul:)

Jag kanske inte har berättat så mycket om upplevelser i Stundvis kroppsvård & upplevelser?

Tiden går fort, rasande fort.... Men man åldras inte en dag.... brukar jag ljuga för mig själv ibland och hoppas att på att visualisering bara måste funka!

Just nu sitter jag i soffan och pustar ut efter ännu en hektisk dag ackompanjerad av en kopp glögg:) Jag kan inte direkt påstå att jag har haft en jobbig vecka, även om den varit till största delen ockuperad av just jobb. Men jag har haft roligt! Det är nämligen så att jag numera är anställd en dag i veckan.

När jag startade mitt företag, så var min tanke att jobba någonstans 60-75 procent med massage och spabehandlingar och övriga procent med upplevelser. Därav namnet Stundvis kroppsvård & upplevelser. Vad är då upplevelser? Ja, det kan ju vara i princip vad som helst, men i mitt fall inriktat mot event- och konferens. Jag läste nämligen en utbildning som heter Upplevelseproduktion under fyra år på universitet som jag valde att inrikta just mot event- och konferensupplevelser.

Men eftersom det är mycket jobb med att starta upp ett företag så valde jag att från början fokusera på ena benet som också var tanken att bli min huvudsysselsättning, nämligen det jobb jag utför på salongen. Sen har jag av olika anledningar aldrig riktigt kommit igång ordentligt med det andra benet fullt ut. Framförallt för att det är en svår bransch att jobba inom, det tar mycket tid i form av möten, införsäljning och planering. Och det tar lika lång tid oavsett om det är ett stort eller litet arrangemang. Istället har jag i de flesta fall varit underkonsult till ett annat eventbolag.

Nu när jag jobbat åt mig själv och enbart med mig själv i dryga ett halvår, kände jag att jag behövde en förändring. Varför jag inte haft eller har ambitionen att jobba heltid på salongen, är helt enkelt för att det  blir för slitigt i längden. Att stå och massera tar ju på kroppen och det är mest massager jag säljer. Andra behandlingar är mer lyx än rent behov som folk unnar sig betydligt mer sällan än just massage. Sen kände jag att det blir lite väl ensamt i längden eftersom jag ju hela tiden jobbar själv. Det är inte samma sak att ha kunder som att ha arbetskamrater även om jag har fantastiskt trevliga och goa kunder! Och jag gillar verkligen min salong. Den är så mysig!

När möjligheten dök upp till att bli anställd en dag i veckan sökte jag den. En möjlighet att jobba på ett ställe jag tycker om, respekterar och i en bransch jag är intresserad av. Nämligen i receptionen på en kiropraktorklinik - Dr Brambergs Kiropraktorklinik på Östermalm i Luleå. Så nu jobbar jag där som regel varje onsdag med reservation för eventuella undantag som alltid dyker upp då och då. Jag har absolut inte gett upp att jobba med event, men jag är jättenöjd med att vara underkonsult för det är en bransch jag inte vill jobba själv inom. Det är mycket mer stimulerande att vara fler!

Jag trivs verkligen att både jobba själv och att vara för mig själv. Jag är en person som behöver mycket egentid eftersom det är så jag samlar energi. Men jag behöver ändå en dos av samvaro både till vardags och till fest. Appropå fest så blir det mer av den varan nu på fredag då jag och pälsklingen ordnar en adventsafterwork med temat "julen möter 80-talet". Det skulle ju bara bli en liten enkel kväll med samvaro men... jag tror den redan har nått helt andra proportioner;)

Men just ja, jag måste ju bara tillägga en sak appropå att saker och ting oftast händer av en anledning och att även onda ting kan mynna ut i något bra. Hade jag inte haft en dålig rygg, hade jag aldrig satt min fot på Dr Brambers Kiropraktorklinik. Då hade jag heller aldrig träffat på den otroligt trevliga receptionisten som jag efter otaliga behandlingar senare började äta lunch med en dag i veckan. Och det var hon som bad mig skicka in en ansökan när den här möjligheten dök upp. Och hon har kommit att bli en riktigt kär vän.

Så även om det kanske ÄR så att man faktiskt åldras med tiden och tycker att den springer iväg alldeles för fort ibland så tycker jag om att tänka på ordspråket: "Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns". Så jag brukar välja att tänka på mina ryggproblem som något att minnas - särskilt de bra sakerna det fört med sig. Och tänkt förresten vad tråkigt det skulle vara om tiden för alltid stod stilla....

Tiden går...

.... och jag inser att det redan är alltför länge sedan jag skrev något i bloggen. Men så är det ju ibland, energin räcker inte till allt och prioriteringarna varierar.

Jag har varit hemma i två och en halv vecka och Indien känns just nu ganska avlägset. Lite overkligt på något sätt. Jag kan hålla med om att det hade varit bra att vara ledig ett par veckor efter hemkomst, för att liksom landa mentalt, smälta det man upplevt och börjat göra de ändringar i vardagen som man antar ska kunna leda till att förbättra den. Istället har jag haft fullt upp med jobb. Och en del roligheter också om tur var. Men det är svårt att göra bestående förändringar (förbättringar) när man kommer in i den vanliga lunken där inget annat har ändrats och där det inte alltid känns som att det finns tid till att prioritera det som man borde.

Idag var första gången sedan jag kom hem som jag tränade ett riktigt yogapass. Första veckan efter hemkomsten var jag jätteförkyld. Andra veckan "bara" förkyld. Visst, rent fysiskt hade det varit möjligt att träna redan då, men helt ärligt kunde jag inte uppbåda vare sig energin eller motivationen utan prioriterade att vila istället. Men nu, äntligen är jag förhoppningsvis på rätt väg igen! Jag älskar ju yoga!

Är det inte konstigt att vi ibland prioriterar bort det som egentligen är bäst för oss? Som nyttig mat, bra och rolig träning och umgänge med vänner? Är det verkligen enklare att göra det som inte är lika roligt eller hälsosamt? Som att äta det som går snabbt, se på tv istället för att träna eller stanna hemma och... ja, göra ingenting....? Underligt det där. För min egen del kan jag inte påstå att det får mig att tycka att livet är toppen. Visst kan det vara skönt för stunden att få lite tid över för att bara slappna av, men är det egentligen den typen av avslappning jag behöver? Det finns ju bra och dålig kvalité även när det gäller att göra "ingenting". För glöm inte att "ingenting" alltid är någonting och är det då inte bättre att detta någonting är någonting att verkligen må bra av. Oavsett om det är tv, gemenskap eller annat. Att det är något som man verkligen mår bra av! Nä, nu blir det skärpning för min del, till att göra det som är bäst för mig. För är det någonting jag lärde mig i Indien, så är det en viss medvetenheten gällande att känna efter vad som är bra och dålig. Det låter kanske lite tråkigt, men lagom kanske ändå är bäst. Då får man ju också fler nyanser och låter inte en sak ta över fullständigt och bli för mycket. Och det gäller ju både vila, aktivitet, mat och umgänge. Jag gillar att vara lite lagom! För mycket av något leder inte nödvändigtvis till något bra...;)